Jag förstår mig inte på folk som väljer att inte äta. Mat är ju det godaste som finns. Förutom choklad då som är snäppet vassare. Jag har ätit nu och det gjorde susen tycker jag. Jag är lugn, behaglig till mods och ska faktiskt snart gå och lägga mig. Kanske jag rent av ska skriva lite i min riktiga dagbok. Oj, vad alla födda -85 eller senare sitter och GAPAR nu. Finns det riktiga dagböcker??? Som man skriver i med penna? Näääää??? Guuuud, så omodernt. Get out of here!

God natt mina vänner i cyberspace

Mindre än en timme kvar. Jag ser ljuset i tunneln.

Nu har jag rengjort kaffemaskinen här uppe på våning åtta. Den är som min bebis: den är fin att se på och folk vallfärdar hit för att få ut av dess fördelar, men den för en jävla massa liv, kostar multum och kräver opropotionerligt mycket i omsorg i förhållande till förtjänsten. Ja, och så måste man både tömma spillbrickan och rengöra avfallskvarnen med jämna mellanrum. Eh, okej, den var kanske lite långsökt. Men inte desto mindre sann.

Jag får önska en fin afton, hörrni!

Ciao

Jag tyckte det var så oerhört pinsamt att jag drog över tiden när jag körde bungy stand up, så det enda jag tänkte på igår var att hålla tre minuter. Sen tog Ingella (konferensieren) mig lite på sängen, för jag trodde jag skulle uppträda långt senare, så när hon log mot mig och sa "EMMA ÖSTLIND" blev jag jätteförvånad och gick upp och rabblade snabbt igenom allt. Inget Emmaspex, inget extra (snarare mindre än jag hade förberett), ingen tid för njut på scen.

Idag är jag trött som fan. Dålig sömn några dagar i rad och hårdträning av standupmaterial tär verkligen på orken. Det skojiga är att jag på tåget i morse kom på ett nytt framträdande. Jag vet vad mitt nästa framträdande ska handla om. Innan hade jag inte ens en idé, nu har jag ett helt nytt material. Flera igår körde samma material jag har sett dem köra förr. Det vet jag inte om jag en vacker dag kommer klara av att göra. Jag betvivlar att jag kommer att uppträda om jag inte har något nytt att komma med.  Fast man ska aldrig säga aldrig.

12:20

Det har inte kommit någon för att byta av mig för lunch. Sen ringde jag upp. Nähä, då kommer det en kille fast kl 13. Tack för att ni säger det till mig! Jag är inte hungrig, men jag är trött som ett as. Grinig, lättretad och nära till tårar hela tiden. Folk tror jag skämtar när jag lägger mig halv tio på kvällarna, men det är allvarligt. Jag gör det för min omgivnings skull. Emma klarar INTE att inte sova åtta timmar per natt. Då går det så här.

15:30

Jag blev avbytt kl 13:05 och åt då en välförtjänt pasta bolognese. Nu känns humöret lite bättre, men jag kommer på mig själv med att pytsa ut beska kommentarer hit och dit. Jag behöver nog sömn också! En timme och 45 minuter kvar, sen får jag ÄNTLIGEN åka hem.

Det är en klassisk fördom att vi receptionister bara kokar kaffe och svarar i telefonen. Men utveckligen har kommit LITE längre sen dess. Nu servar vi kaffemaskiner och går runt med mobiltelefoner. Jag har två! De ringer sällan, men så gott som jämt samtidigt.