Det var en helskön helg verkligen. Solning och middag i fredags kväll. Quality time med Samme på lördag dag. Fest hos "Majija" på lördagskvällen. Sen blev det söndag. Då låg jag i några timmar och tittade på "24 maraton". Sen åkte Samme till stan och tränade med "El Pedro" och inte kunde jag ligga där och glo mer.

Jag snörade under djupa suckar och markerande protester på mig joggingskorna och gick ryckigt och motsträvigt mot löpspåret. När jag kom fram upptäckte jag till min besvikelse att hela spåret var fullt av glashal is. Jag började bambilikt att ta mig framåt och tänkte först ta kortaste vägen, som är 1,25 km. När jag kom till den del där det svänger av mot femkilometarn tänkte jag att "ja, kanske det är lite mindre halt där". Mmmm, för min femkilometersrunda ligger ju i tropikerna och inte i samma gamla kalla Täby-skog som begynnelsen av spåret. Så jag halka mig vidare. När de gröna markeringarna svängde av mot enmilaspåret tänkte jag att "okej, det funkade inte förra gången, men NU måste jag väl ändå hamna på sydligare breddgrader". Nä, skämt åsido. Faktiskt tänkte jag att "om jag nu bara kan gå, måste jag ju gå mycket längre för att det ska bränna samma mängd fett".

En bra bit in på enmilaspåret började jag med huvudräkning. Lustigt att jag inte orsakade storbrand i den nerfrusna skogen av sånt huvudbry. Jag räknade ut att det skulle ta mig 2 timmar att gå en mil. Historien slutade med att jag traskade i ca 8 km innan mörkret spelade mig lite spratt. Jag halkade till och hamnade med hela vänsterfoten i en iskall vattenpöl. Jag kunde som tur var välja en asfalterad väg och springa till Täby Centrum. En liten nätt tur på ca 4-5 km. Sen var jag helt borta i huvet av den långa promenade/löpturen.

Jag visste så mycket som att jag nog behövde äta något. Jag hade bara fått i mig frukost + ett äpple och klockan var över 17. Däremot var all övrig förnuft bortblåst och jag kunde inte för mitt liv komma på VAD jag skulle äta. Så jag köpte en drickbar yoggi och 6 st bitar ur naturgodiset: kokostoppar förstås. Sen drog jag hem och stuvade makaroner! Välkommen tillbaka till plus/minus Noll, Emma! Hoppas du njöt av att vara skogsmulla för två timmar av ditt liv.

Ikväll blir det runners club på Balance. Och lite mer genomtänkt kosthållning. Känns som att jag helt tappat tråden när det gäller det där. Börjar liksom känna mig lite vilsekommen. Hoppas jag hittar tillbaka på rätt spår igen. Och att det spåret INTE är fullt av is.

Hej på er!

Emma