Idag tänker jag inte stressa. Jag vägrar. Faktiskt vägrar jag för företagets skull. Låt mig förklara:

Jag är förkyld och känner mig matt och tung i bröstet. Stressar jag kommer jag att bli mer sjuk. Blir jag mer sjuk kommer jag att vara sjuk på måndag också. Och då blir det problem. STORA problem. Jag ska nämligen gå en utbildning för företagets räkning, som är ganska avgörande för min framtid här. Och jag tror inte att det bara är att skjuta upp den till ett senare skede hur som helst. Jag måste vara frisk! Eller åtminstone tillräckligt frisk för att vara där.

I morgon är det stora hjärtedagen. Skulle så gärna vilja ta med min älskling i ett specialchartrat plan bara för oss, där passupparna serverar skumpa och lyxchoklad från Schweiz. Vi skulle flyga till Las Vegas och vinna storkovan och se någon tuff show på kvällen. Sen skulle vi spendera natten på lyxhotell och äta värsta frullen på morgonen. Då tror jag att vi båda skulle få ut ganska mycket av vår Valentindag. *räknar mynten i plånboken* 11.... 12... 13... och femtio. Vad får jag för 13,50? Hm... Samuel! Vill du bli min Valentin? Jag har 13,50 kr och en jävla massa kärlek! Allt är ditt om du vill ha det :).

Puss på alla glada

Jag är så fruktansvärt trött. Har stressat runt och fått massa saker gjorda sen jag började i morse. Men nu tog det slut. Jukeboxen blev tyst. Jag vill hem och sova. Det tråkiga är att jag egentligen har massa mer saker att göra. På måndag lämnar jag över till en ersättare som ska sitta här medan jag går på utbildning för jobbets räkning. Jag vill inte ha en massa som släpar efter när han ska ta över. Och speciellt inte sånt som jag har tagit på mig att göra. Har hosta och lite tryck i bröstet. Vill INTE bli sjuk. Fan, jag har ju running club ikväll. Vill gå! Eller springa rättare sagt.

Det roligaste som hände idag var nog när jag öppnade posten. Det har börjat komma konstiga saker hit. Igår kom det en miniatyrisk chokladkaka. Den åt jag upp. Idag fick vi ett brev till Hasse Aro. "Åter avsändare" stod det. Det roliga var att vi inte är avsändaren. Hasse hade fått en inbjudan till en förhandsvisning på filmen High School Musical III. Det var bara det att visningen ägde rum 28 september 2008. Stackars Hasse! Undrar vem det är som har skickat honom en inbjudan som är fem månader gammal!

Trött! Vill sova. Låt mig sova. Zzzznark.

Emma

Oj vad folk har sprungit omkring mig idag. Jag har inte hunnit skriva något blogginlägg. Det är ett bra bevis på hur mycket jag har haft att göra. Skönt! Då går dagen!

Bland annat har jag borrat i en vägg med en jättestor borr. Kände mig riktigt händig faktiskt. Ronnie (kollegan) tog bild också så jag har bevis.

Ikväll ställer jag in tvättiden och umgås med min älskling. Jag har printat ut ett recept på kycklingsoppa. Om ni läser hans blogg förstår ni varför jag har gjort det. Ska handla på vägen hem och sen bara mysa resten av kvällen.

Massa kramar till er. Ska stressa på det sista så att jag får komma hem i tid. Jag går alltid prick när jag slutar och inte en minut senare. De får vad de betalar för. Sen blir jukeboxen tyst.

Ciao

Idag vilar min vänstra arm på en liten kudde bestående av två vantar och en mössa. Armbågen får under inga omständigheter vidröra något annat än bomullen och kirurgtejpen som täcker den. I söndags tog jag mig runt en en mil lång isbana och igår, när jag skulle gå 200 meter  på en gångbana hände det. Jag gick vid sidan av banan för att undvika den värsta isen. Yeah right. En iskana stupade rakt ner i dyngmörka skogen och jag såg den inte. I ena handen hade jag en banan och i andra handen hade jag ett halvätet päron. Båda frukterna for våldsamt åt varsitt håll när jag som i en pajkastarfilm störtade ner. Som en skrikande backhoppare landade jag delvis på ryggslutet, men framför allt på... just det. Vänster armbåge.

På T-banan hem satt jag med tårar i ögonen eftersom jag hade ont från axelfästet till fingerspetsarna, men samtidigt skrattade jag hejdlöst åt frukterna, som forit så kaskadlikt ur händerna på mig. Jag fick byta plats flera gånger och försöka gömma mig i ett hörn (lätt att hitta ett folktomt hörn på en T-bana på bästa pendlingstid en måndag) för folk måste ha trott att jag var helt sjuk i huvet.

Sen drog jag på Balance och sprang på bandet i "Running Club". Det var fanimig det hårdaste passet EVER! Vi tog oss ca 9 km på 70 min i intervallträning. När jag trodde det var slut och var glad att jag hade klarat det visade det sig att vi hade en tredjedel kvar. Det var den mest angenäma nära-döden-upplevelse jag har haft. Efteråt fick jag frossa och eftersvettningar om vartannat. Men den här gången tror jag att mitt kostval var något bättre: ett halvt hekto obehandlade nötter, en banan och två oatly med apelsin- och havtornsmak. Det är något av det godaste jag har druckit. Om ni inte har provat, så gör det! Hur som helst måste detta intag varit bättre än gårdagens frosseri!

Massa kramar på er

Ta det lungt ute på isarna!

Emma

Det var en helskön helg verkligen. Solning och middag i fredags kväll. Quality time med Samme på lördag dag. Fest hos "Majija" på lördagskvällen. Sen blev det söndag. Då låg jag i några timmar och tittade på "24 maraton". Sen åkte Samme till stan och tränade med "El Pedro" och inte kunde jag ligga där och glo mer.

Jag snörade under djupa suckar och markerande protester på mig joggingskorna och gick ryckigt och motsträvigt mot löpspåret. När jag kom fram upptäckte jag till min besvikelse att hela spåret var fullt av glashal is. Jag började bambilikt att ta mig framåt och tänkte först ta kortaste vägen, som är 1,25 km. När jag kom till den del där det svänger av mot femkilometarn tänkte jag att "ja, kanske det är lite mindre halt där". Mmmm, för min femkilometersrunda ligger ju i tropikerna och inte i samma gamla kalla Täby-skog som begynnelsen av spåret. Så jag halka mig vidare. När de gröna markeringarna svängde av mot enmilaspåret tänkte jag att "okej, det funkade inte förra gången, men NU måste jag väl ändå hamna på sydligare breddgrader". Nä, skämt åsido. Faktiskt tänkte jag att "om jag nu bara kan gå, måste jag ju gå mycket längre för att det ska bränna samma mängd fett".

En bra bit in på enmilaspåret började jag med huvudräkning. Lustigt att jag inte orsakade storbrand i den nerfrusna skogen av sånt huvudbry. Jag räknade ut att det skulle ta mig 2 timmar att gå en mil. Historien slutade med att jag traskade i ca 8 km innan mörkret spelade mig lite spratt. Jag halkade till och hamnade med hela vänsterfoten i en iskall vattenpöl. Jag kunde som tur var välja en asfalterad väg och springa till Täby Centrum. En liten nätt tur på ca 4-5 km. Sen var jag helt borta i huvet av den långa promenade/löpturen.

Jag visste så mycket som att jag nog behövde äta något. Jag hade bara fått i mig frukost + ett äpple och klockan var över 17. Däremot var all övrig förnuft bortblåst och jag kunde inte för mitt liv komma på VAD jag skulle äta. Så jag köpte en drickbar yoggi och 6 st bitar ur naturgodiset: kokostoppar förstås. Sen drog jag hem och stuvade makaroner! Välkommen tillbaka till plus/minus Noll, Emma! Hoppas du njöt av att vara skogsmulla för två timmar av ditt liv.

Ikväll blir det runners club på Balance. Och lite mer genomtänkt kosthållning. Känns som att jag helt tappat tråden när det gäller det där. Börjar liksom känna mig lite vilsekommen. Hoppas jag hittar tillbaka på rätt spår igen. Och att det spåret INTE är fullt av is.

Hej på er!

Emma

Fasen att man bor på andra sidan stan. Vart man än ska bor man ju på andra sidan stan. Men vi trotsade avståndet, vädret och SL och drog till Tyresö där Maria hade sin 30-årsfest. Åh vad hon hade ordnat det fint. Vi hade tagit med oss både mat och dricka själva. Det hade vi inte behövt. Allt fanns. Skönt nog höll jag mig till vin hela kvällen och tack vare det mår jag bra idag. Idag blir det träning. Måste komma igång med det igen! Har inte tränat sen förra veckan. Usch mig!

Jag var helt övertygad om att jag skulle vara sjuk idag. Men jag piggnade till så fort jag kom utanför jobbet. Någon nämnde att det var dålig luft här. Kanske han hade rätt. Jag stack hem och städade hela lägenheten. Nu vet jag att det tar drygt två timmar ifall man inte tar pauser och annat onödigt sidotrams :). Det ska bli så skönt att komma hem till en ren och fräsch lägenhet och bara kunna lata mig. Kanske se lite Let's dance. Jag ligger efter på den punkten, för jag har fortfarande inte sett förra fredagens avsnitt.

Min fot är kajko. Jag trodde först det var en enklare sträckning så jag vägrade halta den första timmen på dagen (jag har hört att man ska gå normalt trots lite smärta). Sen var det kört. Nu går jag som ett litet invalido. När jag behöver något i skåpet bakom mig tar jag bara sats med händerna från skrivbordet och låter hjulen på kontorsstolen göra resten.

Äntligen fredag, eller vad säger ni??? I morgon är det 30-årsfest. Maria får cirka två gäster per år hon har levat, så det blir storfest verkligen! Vi har fixat presenter jag hoppas och tror hon kommer att uppskatta. Jag var på bolaget igår och köpte typ det enda jag inte drack mig mätt på i lördags: bubbelvin. Mumma, säger själen! Fy satan, säger tänderna. Snart fyller syrran också 30 bast. Ingen aning ännu om vad hon ska få! Förslag någon? Vad ger man till en superpositiv brud som pendlar långt, jobbar på resebyrå och gillar träning, dykning, inredning, sin sambo mm?

Massa kramar till er alla!!!

Experimentet fortsätter. Igår gick jag också och lade mig när jag var trött. Jag tittade inte så mycket på klockan då heller, men misstänker att jag somnade runt halv elva. Hur som helst, bra mycket mindre än åtta timmars sömn.  Hann med att gosa rejält med sambon, vilket man förstås längtar efter. Jag hann med att laga mat. Se lite på TV. Hinner aldrig alla de grejorna på samma kväll annars. Men det har sitt pris. Är ganska trött idag. Känns som att jag är på väg att bli sjuk, för jag fryser också. Sitter med dubbla byxor och en fleecetröja över axlarna på jobbet.

Solen har börjat behaga gå upp på morgnarna igen. Det är vackert att se men i morse var det så kallt att det inte kändes som att jag hade några kläder på mig. Jag frös ända in i benmärgen. Äckligt!