Igår var det en händelserik dag. Det var sista dagen på utbildningen, vilket innebar praktiskt prov i form av rollspel och teoretiskt prov. Det praktiska provet var jättesvårt. Jag agerar verkligen inge bra i skarpt läge. Det är inte jag. Tur att det sällan blir skarpa lägen i receptionen. Alla fick godkänt på kursen. Det kändes verkligen kanonbra. Hade nog haft svårt att helt och hållet glädja mig åt mitt eget resultat om inte alla andra också fått diplom. Jag fick 41,5 p av 42 möjliga på provet. Två pers fick full pott, så jag anser mig själv som trea. En rätt nöjd trea faktiskt!

Efter kursen drog jag till Balance på informationsmöte om en viktkurs de skulle hålla i, men det var lite väl sektartat, så jag tackade nej till att vara med. Jag gillar inte big brother-stuket. De skulle kontrollera allt man gjorde, så till den milda grad att man var tvungen att be instruktörerna på passen om en påskrift som bevisade att man varit där. Fy fan, tänkte jag. Snacka om effektivt sätt att förstöra nöjet med att träna.

Efter informationsmötet var jag på Running club. Jag hade inte tränat på två och en halv vecka och under denna tid hade jag dessutom ätit som en tok. Ändå kände jag att jag orkade igenom passet. Enda problemet var att jag fick skavsår/blåsor på fötterna av de nya skorna, så jag fick gå i stället för att springa på flera ställen. Trist när det ska hänga på det. Jag vägde mig efter träningen och såg till min glädje att jag inte hade gått upp ett hekto. 71,9 vägde jag. Fyra kilo kvar, fortfarande, men jag är grymt glad att jag inte har gått upp något! Nu fortsätter kampen! Och till min fördel börjar det bli ljusare, vilket brukar resultera i en större energi och mer livsglädje för min del. Bästa tiden att gå ner i vikt är helt klart på våren!

Nu är det dags att återgå till min reception efter två veckors avhållsamhet ifrån den. Men först: lite bilder!

Och så var det måndag. Det känns inte så himla hemskt faktiskt. Det är ju ändå en ganska trevlig utbildning jag går. Och nu är jag dessutom FRISK. Tjolahopp!

Om en kvart måste jag gå. Det är tidiga morgnar det här. Men hur som helst får jag lite sovmorgon i jämförelse med mina vanliga arbetsdagar. Så fantastiskt det vore att få närmare till jobbet. Det är ju ett av målen när vi ska flytta till våren här :).

Ha det nu så bra!

Kram från mig

Emma

När jag kom hem från fredagens slitiga dag, var lägenheten renstädad och det kändes att det hade varit ett uppenbart Emma-tänk bakom hela grejen: Överkast på sängen, rentorkat på diskbänken, ingen disk, jif-torkat på vardagsrumsbordet. På köksbordet låg en lapp med helt rörande ord: "Nu har jag städat så att du ska kunna slappna av i helgen...". Wow, vad han förstår mig. På ljupet, verkligen FÖRSTÅR han mig. Förstår vad jag behöver, vad jag vill ha, vad jag önskar, men inte alltid uttalar. Jag fann inga ord. Så jag ringde och sa typ inga ord till honom, mest ordliknande uttryck: "men hubbebubbegullefjuet mitt, habel habel koko-söta lilla du". Mellan varven lade jag in en massa "naaaaaaaaaaaaaw" också. Idag tvättar jag. Jag hade funderingar på att anstränga mig och exempelvis rengöra uppe på den där hyllan i badrummet där aldrig någon tittar, men närå. Han städade för att jag skulle ta det lungt och då är det precis vad jag ska göra. Lata skiten ur mig själv helt enkelt! En mycket underskattad aktivitet för övrigt. Tänk om mitt hubbebubbegullefju kunde komma hem och göra det tillsammans med mig.

The sistöööör (vi kallar varandra så, syrran och jag för att ... för att... ja såna där anledningar är alltid väldigt svåra att förklara för andra) har varit här sen igår. Hon åkte hem tidigare idag. Igår hälsade vi på en liten förtrollande underbar släkting och idag hjälpte Johanna mig med ekonomin. Jag behöver hjälp med den verkligen. Enligt alla matematiska formler, ska jag ha flera tusen kvar när allt (och då menar jag ALLT) är betalt, men närå. Det stämmer ju tyvärr inte i realiteten. Så nu har vi gjort en skiss. Jag ska skriva upp varje gång jag köper något och se vart det hela slutar om en månad. Lite cred kan jag väl få för att jag försöker? Tänk dig det svåraste, krångligaste du vet och ge dig in i det. Så känns det här. Främmande, jobbigt, svårt, pinsamt. Men jag måste. Jag ser det som att detta är A-kursen och snart kommer B och C följa. Dem klarar jag aldrig om jag inte fixar A.

Hoppas ni haft en bra helg ni med, mina vänner! Nu ska jag fortsätta lata mig en stund till!

Kram kram

Det här är högst ovanligt. Jag sitter vid datorn och sambon sover. Eller om han per definition "sover" vet jag inte, men han ligger i sängen med avsikt att sova. Jag har redan sovit en del. Somnade kl 21:30 ca, pang bom på direkten i soffan. Sen väckte han mig ca 2,5 timmar senare och frågade om jag inte ville lägga mig bredvid honom i sängen i stället. Självfallet ville jag det. Sen dess har jag inte sovit något mer. Känns som om jag redan har sovit klart. När jag är vaken och Samuel sover, är spelreglerna lite annorlunda än när Samuel är vaken och jag sover. Jag klarar lite oljud. Datorn kan det knappras på, TV:n kan vara på lite lungt, han kan tassa runt och kanske rent av skramla i köket. När han sover är det energisparläge på datorn och en hel del stillasittande som gäller. Inte mig emot, men vad jag ville ha sagt med detta är att jag nog är lite mer proffessionell när det gäller det här med att sova. Jag vet nu av erfarenhet att han måste sova ca fem timmar innan jag kan börja föra oljud utan att han vaknar. Och vaknar han då, vet han oftast inte om det. Vi har haft konversationer, han har gått på toa och han har frågat mig vad klockan är många gånger, utan att riktigt känna till det efteråt. Visst är det sött?

Nu ska jag sluta knappra. Vill inte störa!

Kram och god natt allihopa!

Idag var det en påtänd dag på utbildningen. Vi hade brandutbildning hela dagen, med allt vad det innebär: brandstafett (vi förlorade), experiment (vi förlorade), rökdykning (vi förlorade) och brandsäkert tänkande (nja, här förlorade vi nog faktiskt inte). Jag vill be mitt lag lite om ursäkt. Jag tror hela den här grejen är mitt fel faktiskt. Jag berättade inte det för er, men jag har alltid förlorat i allt. Rättelse: mitt lag har alltid förlorat i allt. Det beror inte på att jag personligen är särskilt dålig, utan för att jag bär på ett dåligt omen. Mitt lag förlorar. Så har det alltid varit. Men men, jag finner min plats i gruppen genom att vara "hon som tar bilder" i stället. På så vis får jag fler läsare till min blogg och ni får lite bilder att avnjuta.

Absolut inte helt frisk i kroppen, men ändå en heldag av fysiska aktiviteter. Herregud vad skräp jag mår idag. Trycket i bröstet är tillbaka, men värken i kroppen är värre. Idag är det dessutom brandövningar. Undrar om man måste använda armarna då, eller om brandsläckaren möjligtvis svävar av sig själv i luften.

En kvart efter senaste inlägget var publicerat ringde kursledsaren. Han sa att jag absolut skulle stanna hemma om jag var sjuk, men jag skulle känna till konsekvenserna: man måste ha 100% närvaro för att ens få skriva provet nästa vecka. Fixar man inte det, får man komma tillbaka och ta igen vad man missat vid ett annat kurstillfälle. Pissigt värre va? Och jag fick inte heller vara en timma försenad, vilket jag hade blivit om jag hade trögat mig dit med SL så dags. Därför var det bara att använda mina sista pengar till en taxi. Jag hade varit så duktig. Jag hade gjort dagsbudget. Pengarna skulle räcka till till lönen i nästa vecka. Nu är jag mest bara ledsen. Sitter med lite mynt (ca 100 kr) och kanske 130 på kontot. Nästa månad blir det att snåla kan jag säga. Då ska jag dessutom betala över 3000 kr till CSN. Hur fan har de tänkt då???

Idag har vi självförsvar och batongträning på kursen. Det ska bli kul. Förutom lite hosta i halsen mår jag bra. Hela dagen idag ska vara "fysiskt ansträngande". Undrar vad det innebär och på vilken nivå det är. Jaja, jag lär la bli varse.

Dags att "bossa daggarna" som pappa brukade säga.  Det har ingenting med discodaggarna att göra.

Ha det bra allihopa!

Emma

Jag var på utbildningen igår. Det gick ganska bra att klara sig igenom dagen, men det hade aldrig gått utan alvedon, nässpray, snytpapper och fishermans friend. Idag däremot stannar jag hemma. Igår fick jag sovmorgon och vaknade utan feber. Idag stod alarmet på 5:45 och febern på en halv grad. Så jag skrev ett SMS till kursledaren. Hoppas verkligen att detta går att fixa i efterhand, men det vore la fasen om det inte gjorde det.

Och så en bra nyhet: Jag har fått tid på Big Ben 10 maj. Känns helt konstigt. Har inte ståuppat på en månad nu, så det känns lite avlägset. 

Ha det bra allihopa. Skriv gärna lite uppmuntrande kommentarer så blir jag glad.