Är jag månne lite för fet för mina höfter? Eller är höfterna månne lite för feta för mig? Eller är baksidan av låren för stela? Är det ett ryggskott som två personer - en PT och en massagör - har sagt? Eller är det som massageterapeuten sa: en inflammation i höften? Ryggen gör inte så ont men det är eftersom jag har haft flera dagars avhållsamhet från träning. Den kommer säkert att börja ömma igen så fort jag joggar en runda. Och det blir det nog ikväll, så då får vi se. Jag ringde naprapathögskolan för att boka tid hos dem men de hade stängt, trots att de enligt hemsidan ska ha öppet fram till 16:00. Lite för fint väder kanske?

Ja, för fint väder är det verkligen. Jag satt ute på lunchen och njöt. En kollega satte sig bredvid mig och satt säkert kvar i tre minuter innan hon tyckte det var för varmt och gick in. Jag satt kvar och önskade att det var 10 grader till. Det ska det bli i helgen. 20-30 grader i hela landet och massa sol. Fatta så underbart!!!

Jag har fått konkurrens i köket. Samuel har börjat tycka att det är roligt att laga mat. Jag vet inte helt hur jag ska förhålla mig till det, för det känns ovanligt. Och med det menar jag ovanligt lyxigt att komma hem till färdiglagad mat och matlåda till dagen efter. Skönt att få lite omväxling till mina klassiska rätter, för dem har vi ätit ganska många gånger nu.

Ha en trevlig helg allesammans och njut av vädret!

Emma

Undrar om man bara ska lära ungarna att motion och träning är en del av vardagen direkt när de är små? Då slipper de nog såna här åkommor som jag bär på just nu. Hela nedre partiet av ryggen ömmar och känns stelt. Det är nog så när man har börjat träna i vuxen ålder. Jag gick till ett gym och skaffade kort för första gången när jag var 20 år. Jag fick träffa en gyminstruktör och han skrattade åt mig när jag sa att jag nog var för gammal för att börja träna. "Nääääää, det finns dom som är mycket äldre än du som börjar", sa han. På norska *suckar ömt*. Han var nog något av det vackraste mina 20-åriga ögon hade sett. Jörn Stian hette han. Det var nog det fulaste namn mina 20-åriga öron hade hört. Han fick mig att börja gymma. Det var nog mer än min 20-åriga kropp klarade av. Och nu går jag av. Någonstans på mitten. Aj!

Nu gick jag in på det gymmets hemsida. De hade en bra slogan som jag fastnade för: bikinis don't lie!

Det är ganska lungt på jobbet idag. Vet inte varför. Väldigt olikt tisdagar, men det kanske beror lite på att jag inte har varit så aktiv själv. Har dragit mig för att röra på mig, även om det inte gör direkt ondare av det. Jag tycker snarare det är störande att jag inte kan röra mig som jag vill.

Ikväll skulle jag ha träffat en väninna, men hon håller på att flytta, så vi sköt upp det till nästa vecka. Helt plötsligt har jag en kväll som jag inte har något inplanerat på. Det är högst ovanligt. Jag tror jag ska hämta ut min nya mobiltelefon. Kunde ha hämtat ut den igår, men jag var upptagen med att springa runners club på Balance. Vi fick köra 400-metarn. Det innebär att man springer 400 m och pulsen ska vara på 85-95% av maxpuls. För er som inte är insatta och behöver en måttstock kan jag upplysa om att mjölksyra - denna dödliga sjukdom som alla högstadieelever lider av 30 ggr/gympapass - uppstår vid 90% av maxpuls. Sen skulle man vila ÄNDA tills pulsen var nere i 75% (generöst va?) och då skulle man springa en gång till. Sen höll man på så SJU GÅNGER.

Jag tycker synd om den stackars instruktören på runners club. Han är så söt och go och hjälpsam och jag är normalt också söt, go och hjälpsam. Förutom när jag anstränger mig. Då blir jag vresig, besk i käften och pessimistisk i stället.

Oj, vilket långt inlägg. Grattis till dig som klarade dig ända hit!

kram kram

Här sitter jag i tystnaden. Det är lite folk nere på plan 7, men här på plan 8 är det knäpptyst. Inget folk som springer. Ingen skitar ner kaffemaskinen. Mjölken tar inte slut. En person har kommit för att boka ett konferensrum. Man kan  nästan tro att jag har kommit hit på en helgdag. Men det är inte riktigt så. Det är en klämdag bara.

Ikväll ska min kära sambo och jag gå på bio. Fast utan biogodis. Det blir konstigt, men det är så det måste bli. Jag tänkte köpa melon och nötter och sitta och knapra på i stället. Jag tränade kampsport i onsdags för första gången på flera månader. Fast jag körde på som om jag var vältränad fortfarande. Vi var ojämna par, så jag fick köra med instruktören. Han var en kompakt ung man med en sjuhelvetes kroppskontroll. Mina takter satt väl inte kvar i fullt lika stor utsträckning som innan, men lite grann kanske. Han berömde mig mycket och hittade på en del mer avancerade kombinationer än de andra fick göra. Och eftersom jag inte fick hålla mitsarna åt honom, blev det att jag fick träna nästan dubbelt så mycket som de andra. Träningsvärken var ett faktum, men inte alls lika smärtsam som jag kanske hade förtjänat.

I morgon är det dags. Maj är snart slut och jag måste infria mitt löfte om att springa (läs: långsamt jogga) 1 mil. Så i morgon blir det två varv runt sjöarna. Nu gäller det att vädret är rätt, kläderna känns lätta och att musiken funkar. Vi har inte anmält oss till Midnattsloppet än. Vi skulle ha gjort det som ett tvåårsfirande, men det blev aldrig av. Kanske av ekonomiska skäl, kanske av andra anledningar (vi bodde ju mitt bland flyttkartonger just då).

Igår var jag hos min systerdotter. Hon var lika härlig och glad som alltid. Jag undvek faktiskt att fika när jag var där. Ändå ställde mamma fram hembakade kolakakor och muffins. Systerdotterns pappa ställde fram bullar med vaniljkräm. Ja, som ni hör var det en rejäl bragd att kunna motstå.

Känns som om jag är inne i en bra period nu. Undrar hur många dagar den varar den här gången. Jag har inga förhoppningar eller mål med detta, utan kör på så länge det känns bra.

Massa kramar och trevlig helg allihopa

I helgen tycker jag att jag har varit ganska duktig. Jag hann inte alls med allt som jag hade tänkt att göra, men jag fick ändå en del gjort. Min tanke var att lägenheten skulle vara färdig vid det här laget, men så blev det inte. Dock kan jag nu röra mig i köket, precis så som jag vill och vi kan bjuda hem folk på middag för nu har vi ett köksbord. Så det gjorde vi samma dag som köksbordet sattes upp. Det var i lördags. Då kom ett vänpar hit och käkade middag och tittade på schlagern. Jag var skitsur framåt kvällen när poängerna började delas ut. Inte för att det var fel låt som 12:orna haglade över utan av följande anledningar:

1. Jag snuvades fullkomligt på spänningen i att följa resultatet av omröstningarna.

2. Jag tyckte inte att Sverige förtjänade något hög placering, men sämre än Rumäniens "Balkan girls likes to party" trodde jag inte ens i mina vildaste fantasier. Vi får tänka om till nästa år. Vad i hela hundan vill Europa ha???

3. Norge bryr sig inte det minsta om schlager. Det är bättre att vi, som är fanatiska, får vinsten. Norrmännen vet ju knappt när det är uttagningar och ännu mindre när det är final.

Själv röstade jag på turkiet, men gillade Island skarpt. Andrew Lloyd Webbers låt var jättefin, men det var fel forum. Spanien förtjänade verkligen några poäng. Hon var ett härligt energi-knippe att titta på.

Nog om schlager. Jag skulle ju egentligen bara berätta att jag har skruvat ihop ett bord.

Ett av mina delmål är att ha sprungit en mil innan maj är slut. Målet känns nära. Jag skulle dra ett varv runt sjöarna igår (knappt 5 km), men jag var seg, musiken i lurarna funkade inte och jag hade tagit på mig för tunga och för varma kläder. Jag promenerade 80% av varvet. Sen handlade jag, stack hem, bytte om och begav mig tillbaka till spåret. Den här gången gick det mycket bättre. Så totalt tog jag mig nästan 1 mil, fast jag promenerade nästan halva vägen. Nästa helg ska jag minsann SPRINGA två varv!

Nu är det dags att göra sig klar för jobbet! Måste borsta tänderna rena från gröt och måla på min naturliga ansiktsfärg.

Kram på er

I morse sa jag en mening som min mor ofta säger tidigt på dagen: Jag har tänkt. Och det hade jag. Jag hade tänkt. Hjärnan hade smält information, fattat läget, insett problemet, rannsakat det och kommit på flera potentiella åtgärder. Och allt detta medan jag sov :). Jag framförde dem och fick positiv respons. Och jag har kommit på en idé till. Fast den vet han inte om. Jag vill inget säga förrän jag har kommit på den perfekta planen. Den kräver tid och pengar, fast inte särskilt mycket av något av det egentligen. En kväll och några hundralappar räcker fint för att genomföra min masterplan. Jag törs inte skriva om den här ifall han läser, men den innefattar romantik, frisk luft, god mat och nya vyer. Fyra bra ingredienser för en kväll på tu man hand.

Det är lungt på jobbet idag. Folk verkar vara inne i stan och ha konferens. Så jag har tid att jobba på med mitt. Det känns rätt skönt faktiskt.

Helgen ser jag fram emot. Den blir slitig och tyvärr inte kantad av särskilt mycket umgänge med min darling, men jag ska få göra något annat jag har sett fram emot: ta itu med lägenheten! Äntligen! Det står lådor kvar, gardinerna är inte upphängda, alla prydnadssaker står och väntar på att få en ny plats att förgylla, pärmarna vill gömmas undan och badrumsskåpet börjar redan samla damm. Nu ska det bli fint!!!

Puss och kram

Jag vet inte när jag senast skrattade så mycket med så lite alkohol i blodet!

Ja, lite så kan man beskriva mitt liv. Behöver mer ledig tid, men har bara två veckors semester att ta ut i sommar och en av dem går åt till Västervik. Det ska bli jättemysigt att åka ner dit en vecka med lilltjejen och bo i lugnan ro på mammas trädgård. Där trivs jag och där finner jag full ro och frid i själen.

Jag saknar att umgås med min karl. Det har varit en lång och utdragen flyttsprocess, där vi båda har fått kämpa för att orka ta oss igenom allt. Nu försöker vi få ordning och det är svårt att hitta tid till, när man jobbar heltid och samtidigt försöker ha något slags liv vid sidan av. I helgen var vi båda lediga, för första gången på länge, men då hade ju Grimslöv återförening. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte ner, det var HUR KUL SOM HELST och jag ser fram emot att träffa de här människorna igen. Men nu verkar det dröja några veckor innan Samuel och jag får chansen att umgås ett veckoslut igen.

Till på köpet har vi olika dygnsrytm också. Och vi har valt jobb med hänsyn till våra respektive dygnsrytmer. Han är kvällsmänniska och jag är morgonmänniska. Han är trött på morgonen och jag är som ett lik på kvällarna.

Någon som har bra tips till hur man skaffar sig lite fler timmar på dygnet? Eller åtminstone hur man får dem man har att räcka?

Jag körde på Big Ben i söndags. Det gick inte så himla bra till en början, men jag var först ut efter konferensieren Fredrik Andersson. Det är aldrig till fördel. Hur som helst fick jag några skratt och - om jag minns rätt - en applåd på slutet. Inte illa för att vara efter 45 mil bakom ratten och med sömnbrist i bagaget. 9/6 är det dags nästa gång och då kommer det att gå bättre.

Det kommer att ordna sig. Ingen fara. Känns tungt just nu bara, men jag löser problem. That´s what I do.

Love you babe. Oroa dig inte!

Din Emma

Vid kvart över tolv hade jag ätit klart min lunch. Då lade jag mig i vanlig ordning i vilorummet och sov. Det var lika skönt att sova som det var förvirrande att vakna och slängas in i arbetet igen. Det blev många "ööööh" och "eeeeh" samt ögongnuggningar till svar när jag överöstes med information och frågor som hade uppstått under min lunch.

Igår tog jag ett riktigt krafttag hemma. Det blev många rundor till soprummet och minst lika många rundor till förrådet. Jag torkade av några ytor och packade in 3-4 kartongers innehöll där jag tyckte det hörde hemma. Sen började det helt plötsligt se lite trevligare ut. Ja, inte optimalt förstås, men det kan man nästan inte kräva heller. Ikväll ska jag tvätta, så då tänkte jag samtidigt fixa lite hemma också.

Jag längtar verkligen till helgen. Det ska bli så underbart roligt att komma ner till Växjö och träffa gamla härliga gänget från Grimslövs Folkhögskola. Weee vad roligt! Lång roadtrip bara, men va fan... Det får man stå ut med. Har ju sällis av Anders!

Massa kramar till er