Jag gjorde en lite skräckfylld upptäckt här nyss. Jag kapitulerade inför min skräck för matematik då jag insåg att det faktiskt var möjligt att räkna ut hur många kolhydrater maten innehåller. Det var inte så svårt. Hur som helst kom jag fram till att jag åt alldeles för många av dem. Jag lär behöva göra en del ändringar om det här ska gå för sig. Man kan inte bara njuta av den så kallade "njutdieten". Man måste nog tänka lite också. Det är inte min starka sida direkt. Haha.

Hur som helst har både jag och Samuel märkt av fördelar med dieten. Han tycker att jag verkar gladare och jag känner mig själv mycket piggare och mer framåt. Har hittat glädje i att stå i köket igen och ser en utmaning i att undvika kolhydraterna. Skulle jag lyckas gå ner i vikt också, skulle det ju vara succé! Måndagar ska bli min invägnings- och mäta bukmåttsdag.

Ha det så bra allihopa!

MVH

Emma

Det är dag nr 3 av min LCHF-diet. De tre första dagarna brukar vara de svåraste, men jag känner på mig att det blir mycket jobbigare än så här. Än så länge mår jag jättebra. Känner mig mätt och har inte alls något sötsug. Igår bakade jag oopsies, som är ett bröd gjort på tillåtna ingredienser. Dem äter jag just nu till frukost och känner på mig att jag kommer att stå mig länge på. Dom lär jag baka igen. De ser ut som en avancerad form av stekt ägg ungefär. De kommer nog bli en räddning i den här dieten känner jag på mig. Ikväll tänkte jag prova att tillaga blomkålsmos. Det kan nog bli riktigt mumma! Eller inte. Hur som helst är det mat man blir mätt på.

Jag har inte vågat köra igång med träningen än. Det känns som att jag ska ha varit fri från halsfluss helt i några dagar innan jag gör det.  Hur som helst känner jag mig väldigt pigg och är tillbaka på jobbet sedan i måndags.

Ta hand om er allihopa!

Kram hej 

Jaha, då får vi se hur länge det här varar. Jag har läst på om LCHF (Low Carb - High Fat)-metoden, jag har blivit medlem i ett forum i ämnet och jag har nu klarat 24 timmar utan kolhydrater. Nja, utan och utan ska jag inte säga, för det smyger väl in i en del produkter man inte tror ska innehålla några "kålisar". Men så gott som. Jag har levt på fil, nötter, frön, 3 ostskivor, citronthé och hallon i 24 timmar. Ja, jag vet att det inte är bara de produkterna som metoden går ut och på och ja, jag vet att jag ska få i mig lagad mat varje dag. Men det är lite speciellt just nu eftersom jag inte har så stor aptit. Jag har precis kurerat mig från halsfluss och går på penicilin. Jag ska lära mig eftervart hade jag tänkt. Och det är bråttom, för aptiten börjar komma tillbaka som det desperata monster det är.

Så här ser planen ut:

Nuvarande vikt: 70,8 kg

Bukmått: 96 cm (har som mest varit uppe i 104 cm) 

Målvikt, delmål 1: 68 kg (som jag inte ha vägt på 10 år)

Slutdatum: 4 september

Metod: LCHF-metoden, på mitt sätt. Orkar inte räkna exakta kolhydratsmängder innan jag är insatt i vad jag håller på med, så jag kör LHCF for dummies till en början. Jag vet vad jag får äta och sen äter jag de produkterna i vilken mängd jag än känner för.

Tidigare förlorad vikt: 8 kg (genom en metod min kropp är alldeles för van vid för att den ska funka fortsättningsvis)

Behöver stöd och bra recept!

kram hej

Jag var hos läkaren och fick penicilin. Sen åkte jag hem och sov igen de missade timmarna jag hade den natten jag senast skrev i bloggen. Jag somnade nämligen halv fem och väcktes av att de - helt i onödan - ringde från jobbet och väckte mig kl sju. Då hade jag ingen röst att prata med utan fick väsa fram att jag var sjuk och hade sjukanmält mig i vanlig ordning. Senare på dagen kom rösten tillbaka en del, så då kunde jag skälla lite lätt på den som stod ansvarig för att jag hade blivit väckt. Det kändes skönt. Sen var jag sjukskriven på fredagen också.

Nu mår jag mycket bättre. Blir trött för ingenting, men har inte märkbart ont i halsen och kan återigen prata.

Var på bio igår och såg public enemies. Den hade en del sköna repliker och två riktigt bra skådisar i huvudrollerna, men det blir bara EE i betyg från Emma Östlind idag. Jag tyckte det var en speciell historia, men inte tillräckligt speciell för att göra en film om den 75 år senare. Och om det var mer speciella drag i den här historien - vilket jag känner på mig att det fanns - så missade de att framföra det i filmen.  Jag hade velat ha mer eftertänksamhet och mindre pangpang. Bättre beskrivningar av de olika karaktärerna, så att man vet vilka de pratade om när de bara nämnde deras namn. Man fick helt enkelt stämpla dem som "John Dillingers kumpaner" eller "poliser". Man kunde inte riktigt kalla dem för "Bad guys" och "Good guys" för det var ingen som var hederlig där inte. Kvinnorna var lite lättare att se skillnad på, för det typ två som var viktiga för handlingen. 

Nä, ska jag rekommendera någon bioaktuell film får det bli Baksmällan, som nog visas ett tag till. Garv-garanti och EEEEE i betyg!

Kram på er 

Kan en hals värka sönder? I så fall tror jag min gör det. Klockan är WAY PAST MY BEDTIME och ändå sitter jag här framför datorn med en sjal runt halsen och tårar i ögonen. Har fått kommunicera med Samuel via gester, ansiktsuttryck och skrift. Med endast något enstaka undantag har han förstått allt jag har försökt kommunicera fram till honom. Han är så duktig och jag är så förutsägbar. Vilket team vi är.

Det sista jag gjorde ikväll, innan rösten försvann helt, var att ringa och sjukanmäla mig. Jag hade dragit mig ett tag för att göra det, eftersom jag inte behöver prata så mycket på jobbet och eftersom kroppen i övrigt mår bra. Men sen insåg jag att det inte gick mer. I morgon bitti är det läkaren som gäller. 

Samuel har gett mig några painkillers. De verkar nog inte så mycket på halsen känns det som. Lägger jag mig ner gör det ondare, vilket utgör ett visst problem när jag ska försöka sova. Jag ska försöka sova halvliggandes i soffan inatt i stället.

Usch, vad jag klagar. Usch, vad uttråkad du måste vara. 

Tjarå 

Det känns lite grisigt att en hel massa folk som började efter mig får mer semester än jag. Buhu vad illa! Jag har haft min vecka nu och kan se fram emot en vecka till i september. That's it.

Hur som helst var det en bra vecka. Jag var nere i Västervik med min systerdotter och lekte hela dagarna, gick på Astrid Lindgrens Värld, åt på restaurang, lekte restaurang, läste Rut&Knut och Alfons ett otal gånger och åkte turisttåg runt Västervik. Och så dansade vi runt i vardagsrummet till mammas/mormors LP-skivor. Det tog ett tag för den snart femåriga systerdottern att fatta vad en LP-skiva var för något. 

Giget jag skulle haft idag har jag fått ställa in. Rösten hänger inte med. Jag mår inte jättedåligt på några få utvalda ställen utan har LITE av det mesta: LITE ont i huvet, LITE ont i halsen, EN ENDA prick på halsmandlarna. Det enda jag hade ganska rejält av igår var matthet i kroppen. Jag hade sovit 8,5 timmar, men det kändes som att jag inte hade sovit alls. Känns ungefär så idag med. Tur att det är så lugnt på jobbet. Jag kan säkert lägga mig i vilorummet ett tag. Igår fick jag 3 samtal på hela dagen tror jag. Och ungefär lika många mail. Posten tar fem minuter att dela ut. Jag har annat att göra, men det kräver lite ansträngning, så de uppgifterna skjuter jag upp lite granna.

Puss och kram allihopa från en sjukling som hoppas på en ny standuptid snarast! 

Jag har bara en vecka semester i år, så jag lär ta väl hand om den. Och det gör jag. Jag behandlar varje dag som om det vore en liten skatt. Just nu sitter jag framför datorn, men i helgen har jag faktiskt utnyttjat varje lite minut till att göra värdefulla saker. Bland annat har jag spelat bort lite pengar på spelmaskiner (poker) och biljard. Det står just nu 3-2 i set till Samuel. Men jag går ut försiktigt och sopar mattan med honom när hans ego är starkt nog för det... säger vi.

På tisdag bär det av till Västervik. Fy så underbart vi ska ha det allihopa. Det har man alltid hos mamma, som jag tidigare nämnt.

Träningen går bra, men kosten har helt falerat tror jag. Men jag har fått order från Samuel om att ha en plan efter den här semesterveckan på hur jag ska gå ner i vikt. Och jag har en början till en plan, så en liten bit på väg har jag kommit. Fan att man aldrig kan klara av både aktiv träning och aktiv viktnedgång. Jag har tyvärr inga mellanting heller, utan går antingen ut stenhårt eller inte alls. Min kropp har vant sig vid ett sundare leverne så ska jag ner i vikt måste jag överträffa mig själv helt enkelt. Det är ingen lätt uppgift.

Den 21 juli ska jag uppträda på Ego med nytt material. Det blir spännande att se hur det tas emot.

kram på er!