Jag var hos läkaren och fick penicilin. Sen åkte jag hem och sov igen de missade timmarna jag hade den natten jag senast skrev i bloggen. Jag somnade nämligen halv fem och väcktes av att de - helt i onödan - ringde från jobbet och väckte mig kl sju. Då hade jag ingen röst att prata med utan fick väsa fram att jag var sjuk och hade sjukanmält mig i vanlig ordning. Senare på dagen kom rösten tillbaka en del, så då kunde jag skälla lite lätt på den som stod ansvarig för att jag hade blivit väckt. Det kändes skönt. Sen var jag sjukskriven på fredagen också.

Nu mår jag mycket bättre. Blir trött för ingenting, men har inte märkbart ont i halsen och kan återigen prata.

Var på bio igår och såg public enemies. Den hade en del sköna repliker och två riktigt bra skådisar i huvudrollerna, men det blir bara EE i betyg från Emma Östlind idag. Jag tyckte det var en speciell historia, men inte tillräckligt speciell för att göra en film om den 75 år senare. Och om det var mer speciella drag i den här historien - vilket jag känner på mig att det fanns - så missade de att framföra det i filmen.  Jag hade velat ha mer eftertänksamhet och mindre pangpang. Bättre beskrivningar av de olika karaktärerna, så att man vet vilka de pratade om när de bara nämnde deras namn. Man fick helt enkelt stämpla dem som "John Dillingers kumpaner" eller "poliser". Man kunde inte riktigt kalla dem för "Bad guys" och "Good guys" för det var ingen som var hederlig där inte. Kvinnorna var lite lättare att se skillnad på, för det typ två som var viktiga för handlingen. 

Nä, ska jag rekommendera någon bioaktuell film får det bli Baksmällan, som nog visas ett tag till. Garv-garanti och EEEEE i betyg!

Kram på er