Mitt största skämt igår på Komikaze var att jag hade förberett massor, skrivit jättemycket nytt material, dragit med mig en hel hög med kollegor från jobbet och verkligen sett fram emot att få uppträda igen - OCH SÅ BOMBADE JAG FULLKOMLIGT! Jag stod strongt kvar och körde klart min pryl. Kanske jag pratade lite för fort, men när inte ens kollegorna hörs skratta, då är man nog inge bra... Jag smet ut utan att säga hej då. Fräckt kanske, men jag ville inte vara kvar bland folk som gav mig tröstande klappar på axeln och tyckte synd om mig. Jag ville hem till min älskling, som till råga på allt åker bort idag. Han ska till Gotland med sitt jobb och kommer tillbaka sent söndag kväll. Jag kommer sakna honom!

Idag gör det ont. Överallt, men mest i själen.

"Brick walls" är till för att sålla bort dem som inte vill det tillräckligt mycket. Så sa en skicklig talare en gång. Han är död nu.

Kram hej