Snart ska jag till jobbet och fortsätta stressa runt. Min att-göra-lista har växt sig enorm. Skulle jag jobba oavbrutet i en vecka är det fortarande tveksamt om jag skulle bli klar med den. Jag förstår inte hur detta går till. Jag jobbar precis hela tiden, men ändå växer den i stället för att minska. Det känns lite som att trampa runt i kvicksand.

Ikväll gör vi slag i belysningsproblemet och far till IKEA. Då får vi släcka de mest akuta bränderna och sedan får de lite finare gardinerna, prydnadssaker med mera vänta till senare.

Jag kan inte förstå att det bara är en och halv arbetsdag kvar den här veckan. Sen åker syrran, jag och syrrans sambo till Västervik och umgås med mamma. Samuel ska jobba   . Men vi åker tillbaka till Stockholm på lördag kväll, vilket är bra. Då har jag två dagar på mig att fixa i lägenheten. Sen borde det väl se ganska okej ut här ändå tänker jag mig.

Nu måste jag gå och borsta tänderna! Ciao!

//Emma

Om man bläddrar i min almanacka hittar man INGENTING som jag bävar för eller som känns tråkigt. Nu är det bara skojigheter att se fram emot. På torsdag eftermiddag far vi ju till mamma i Västervik. I nästa vecka drar två roliga kurser igång som jag ser fram emot. Det är Improvisationsteater Breddning och en stand up kurs med Anders Celin. Så åtta torsdagar och åtta söndagar framöver är jag uppbokad. Det blir en hektisk tid, men nu känner jag att jag har energi till det. Våren gör mig alltid piggare.

Igår satte Samuel och jag ihop gästsängen. Överdraget till madrassen hänger nu på tork och ikväll tänkte jag bädda där. Sen kan vi ta emot folk! Jippie! Det har jag sett fram emot.

Det är svårt att fylla ut en så här stor lägenhet, när man har fått slänga en massa saker för att man har bott för litet. Vi har framför allt för lite lampor. Vi måste köpa sänglampor, fönsterlampor och taklampor. Hela baletten! Gardiner ska jag se till att fixa också. Jag har några men tror inte att de passar. De kan vara för korta och de flesta har fel färg. 

Igår klockade jag min promenad hem från jobbet och den tog 20 minuter. Perfekt promenad så här på morgonen.

Nu ska jag borsta tänderna!

Ciao

Igår slet jag från klockan 8:45 till 21:30 innan jag ställde mig i duschen. Vattnet blev något svartmuskigt innan det rann ner i golvbrunnen. Men allt slit var värt besväret. Jag fick vakna upp i morse, i en splitter ny dubbelsäng, i rena lakan, kliva ut på ett nydammsugat golv och entra en lägenhet där det endast står ett fåtal flyttkartonger och tavlor här och var. Däremot undviker jag att ta ett kliv in i gästrummet. Det är ungefär så långt man kan gå - ETT kliv. Fast jag ska röja där i veckan. Måste ju göra klart innan kusin vitamin ska komma och hälsa på. Det ska bli fett roligt by the way. Ser fram emot att äntligen kunna ta emot nattgäster här. Inte som en bordell alltså, utan släkt och vänner, som vill göra oss den äran :).

Samuel och jag håller på att lära oss att dra ur sladdar och att inte låta elektriska aparater stå på stand by. Nu får vi nämligen betala extra för el. Det är egentligen lite dumt att man ska behöva teckna elavtal för att man ska lära sig att inte slösa på naturens resurser. Men efter detta kanske vi får vanan inne.

Normalt hade jag behövt rusa ifrån datorn nu för att borsta tänder och sticka till t-banan. Men inte idag inte. Nej, jag ska gå först om en halvtimme minsann! Vet inte hur lång tid det tar, men jag tänkte ta extra god tid på mig, så här första gången.

Massa kramar på er alla

Jag har vaknat tre gånger inatt med en känsla av att jag måste packa. Eller vira in något ömtåligt i något skyddande. Eller planera minimala detaljer in i absurdum. Jag har haft en känsla av att jag har skött den här flytten slarvigare än jag någonsin skött en flytt tidigare, men det kanske inte är helt sant. Jag har bara flyttat så många gånger att jag för det första har slängt en massa onödiga extrakilon och därmed inte har något överflöd att packa. Och för det andra har jag väl rutinen inne vid det här laget. För det tredje flyttar vi till en lägenhet som är 24 m2 större än den vi har, så därför kan vi unna oss att inte ha packat perfekt. Man har stor yta att sprida ut sig på när man kommer fram.

I morgon ska jag promenera till jobbet för första gången sedan jag jobbade på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby 2001. Jag har alltid behövt pendla med tåg, buss eller bil på alla arbetsplatser jag har haft däremellan. Okej, förutom en, men den promenaden tog 45 minuter och var dessutom bara ett konsultuppdrag, så jag räknar inte den.

Nu är det dags att åka och hämta lastbilen. Blev strängt uppmanad per telefon av OKQ8 att ha pengar på kontot när jag kommer. Haha, de vet tydligen inte vem de pratar med. Vad tror de jag är för amatör?

Längtar 12 timmar framåt i tiden. Ta mig dit fort!

Massa kramar från en som är Sundbybergsbo i fyra timmar till!

Nu är det bara två nätter kvar i den här kära lägenheten. Sen bär det av mot Kungsholmen. Jag känner att det här är den mest slarvigt skötta flytten jag har hållit i. Jag brukar ha maxkoll och alla prylar brukar vara omsorgsfullt nedpackade. Nu tror jag att jag har gjort det här för många gånger för att orka engagera mig till tusen.

Det är mycket som snurrar i skallen nu. Inget som känns tyngande, men ändå lite som måste lösas. Jag tror jag har klurat ut det mesta. Nu gäller det bara att genomföra det. Tankarna kretsade främst kring kurserna jag ska gå. Impro Breddning är ju redan betalad och klar och där har jag inga regrets överhuvudtaget. Det är SÅ rätt! Den har efterlämnat en skuld till mitt sparkonto, men det får jag lösa på sikt.

Sedan kommer jag att gå en kurs till parallellt med detta och det är Anders Celins stand up kurs. Jag har bara hört massa gott om honom och dessutom fått en bra uppfattning själv, så jag ser fram emot det. Men det blir körigt att gå två kurser samtidigt och dessutom vara nyinflyttad och ha ett heltidsjobb och löften till mig själv om att motionera mera. Jag vill bara inte hamna "där" igen. Det här ska ju vara roligt, men blir det för mycket på samma gång är det svårt att fullt avnjuta det man gör. Men det är ju bara en 8-veckorsperiod, sen är det juni och det kommer att lugna ner sig.

Jag har även gjort en budget för månaden och den ser inte så ljus ut. Tanken var att jag skulle ha betalat av hela improkursen till sparkontot på en och samma gång, men jag fick dela upp min skuld lite för att få det att gå runt. Detta blir ju något bättre nästa månad eftersom jag då inte behöver betala Balance. Jag har ju sagt upp mitt gymkort till förmån för en dyrare hyra och utomhusträning. Och motionen samt en del av ekonomiska problemet löser jag genom att inte skaffa månadskort på SL. Tadaaa! Två flugor i en smäll.

Ja, nu får vi se om jag skriver något mer här innan jag har blivit Kungsholmare!

Massa kramar från Emma

Nu är jag precis hemkommen från en 1,5 timme lång promenad med min syster. Det var välbehövligt och jag känner i benen hur ovan min kropp är vid motion. Det är sorgligt. Jag som brukade träna fyra gånger i veckan... och vara helt fixerad vid viktresultat och prestationer och bestämma hur dagen skulle bli beroende av vad vågens digitala siffror visade samma morgon. Hm... Det kanske inte är så illa att leva som jag lever nu heller.   

Jag hinner ju med mycket annat. Som kurser till exempel. Den 8 april börjar fortsättningskursen i improvisationsteater och det ska bli hur kul som helst! Ser verkligen fram emot det! Sen är jag lite i valet och kvalet om jag även ska gå en standupkurs parallellt. Eller blir det för mycket? Är lite rädd att ta på mig för mycket igen. Men det skulle absolut vara välbehövligt om jag vill komma någonvart.

I morgon ska jag träffa Punchverket igen. Det var ett tag sen nu, känns det som. Hoppas på inspiration!

Massa kramar från Emma

Jag var väldigt nöjd med mina prestationer förra helgen och jag måste säga att jag gjorde ganska bra ifrån mig den här helgen också. Jag har packat hela köket, gått på promenad, lämnat kläder och skor till stadsmissionen, varit ute på restaurang, tränat Kettlebells, sovit och kört stand up. Återigen har jag fått till en helg med en bra, stressfri kombination av nöjen och måsten.

Stand up gigget var välbehövligt. Äntligen ett riktigt lyckat gig. Det kändes länge sen. Big Ben-publiken är oftast väldigt tacksam, men igår var de som ett riktigt skolexemplar. Det var en boost mitt självförtroende behövde. Tack, Bonderud och alla andra komiker för en jättetrevlig kväll.

Ikväll är det sista tillfället för improvisationskursen. Det känns ju lite vemodigt förstås, men det hade känts mycket värre om jag inte redan hade anmält mig till fortsättningskursen. I fortsättningskursen får man uppträda inför publik om man vill, så boka in 23:e maj. Inte en chans att jag missar ett sånt tillfälle.

Det är lite sjukt att jag i förra inlägget skrev att jag skulle gå till jobbet för att ta reda på vad jag ska bli. Den dagen jag skrev det, kom nämligen en kollega fram till mig med riktigt bra idéer som jag inte alls hade tänkt på innan. Jag har alltid tänkt att jag nog inte kommer längre i min betalda "karriär" än så här, eftersom jag inte har någon utbildning. Och jag vägrar leva på CSN igen. Aldrig mer!

Nu är det snart dags att dra till jobbet. Det ser ut att bli en ljus idag. Det behövs. Lördagen var som en vårdag och igår var det snöstorm. Jag är förvirrad.

Massa kramar från mig!

Igår träffades större delen av vår improvisationsteatergrupp för att gå och käka en bit mat och titta på teater. På vår första gruppträff med impron hade vår lärare sagt att vi helst inte skulle ta om vad vi jobbade med, eftersom det kunde placera oss i fack. Vi gjorde som han sa, fram tills igår. Då gick vi laget runt och alla fick gissa vad alla jobbade med. Jag prickade in en killes jobb klockrent och gissade i några fall åtminstone rätt kategori, men det blev väldigt intressant när turen kom till mig. En tjej ropade ut "polis" i högan sky och en annan trodde att jag var ekonom. Någon trodde att jag var en mellanchef. Eftersom jag är konflikträdd och har dyskalkyli fick dessa personer minuspoäng. Men en kille drog långa tankekedjor om vad mitt jobb kunde vara. Han var definitivt något på spåren när han började prata om två vågskålar, där jag kompenserade upp mitt arbete med teater och stand up. En kvinna sa att jag "antingen jobbar med eller borde jobba med något där man får träffa många människor". En kille tyckte att jag var den svåraste av dem alla och gissade inte alls. Ingen trodde kontorsråtta.

Samma dag fick jag höra att jag är överkvalificerad för mitt jobb. Det var en boost. Kanske är jag det... Men om jag inte är spindeln i nätet och ansiktet utåt på kontoret, vem är jag då?

Nu ska jag till jobbet och ta reda på det!

//Emma