Jag har drömt mardrömmar förr, men inte så jävliga att jag har valt att väcka min kära för att höra hans röst. Han fick ligga länge nära mig för att lugna hjärtdunket och stilla den skärrade kroppen. I drömmen hade jag gjort slut och ingen av oss hade reagerat. Jag hade inte ens tänkt efter om detta var ett bra beslut innan jag fattade det. Jag vandrade igenom vår lägenhet och betraktade det som var vårt. Sedan ringde jag honom och ville prata. Han sa att han skulle in i ett möte på jobbet och avslutade med att mitt behov av att prata ut med honom, nog skulle försvinna efter ett tag. Jag hann fråga vart han sov och han svarade att han sov i vår gemensamma lägenhet. Sedan sa vi inget mer. Jag tänkte att jag hade begått mitt livs största misstag, samtidigt som jag började leta efter vänner att bo hos. Sedan vaknade jag och fick se att han sov bredvid mig, helt ovetande om allt hemskt som just hade hänt. Jag vet inte om han vaknade av att han kände sig utstirrad eller om det var mina häftiga andetag han hörde, men plötsligt slog han upp ögonen och frågade hur det var med mig. Hans hand på mitt hjärta, hans bröst mot min axel, hans armar runt min midja. Först efter många minuter av denna behandling somnade jag om. Då drömde jag att vi satt på en terass under en markis i spöregn tillsammans med våra vänner. Ibland fick vi stora mängder vatten på oss, när markisen inte kunde hålla undan skyfallet. Då skrek vi ut i skräckblandad förtjusning. Plötsligt for en bil förbi alldeles intill terassen. Det var några ungdomar som tyckte att det var roligt att bryta mot lagen och köra uppe på gräsmattan. Vi blev upprörda på dem, men det gick fort över. Vi var i alla fall tillsammans.

Idag är det fredag. Jag ser fram emot en helg där jag är med mitt livs största kärlek och inte behöver ha dåligt samvete och vara uppskrämd över att jag har tagit några drastiska, dumma beslut. Han är min   . Punkt.