Precis i vanlig ordning satte hungern in på den tredje och fjärde dagen. Jag fick öka kostintaget med en och annan extra banan och fylla ut måltiderna med mezeyoghurt. Men värre än så var det inte. Jag tränar ju en del, vilket säker gör kroppen hungrig också, men mest sannolikt handlar det till 90% om gamla vanor. Jag är van att alltid få äta mig mätt och jag är van vid att jag får stilla mitt sötsug när det dyker upp.

Igår hade någon ställt fram resterna av sitt fikabröd på bordet i lunchrummet. Jag stannade upp och backade sedan ljudlöst bort från fienden. Jag gömde mig borta vid äpplena, där jag kände mig mer säker. Rätt snart kom en kollega och avväpnade fienden i en enda tugga. Jag tackade min räddare och gick därifrån.

Jag känner att mitt liv för närvarande är väldigt väldokumenterat. Jag har den här bloggen, samt en ekoniomiblogg (ekonomi på mitt sätt ska tilläggas) http://emmaostlind.pengakoll.nu/ och på kvällarna skriver jag vanlig dagbok. Japp, du hörde rätt. Jag skriver alltså med en penna på färgade papper i en bok. Dessutom sitter ju min måltavla fastklistrad ovanför spisen, där jag fyller i ett dollartecken varje dag jag har spenderat under 20 kr och en stjärna varje gång jag har tränat. Så den här tiden i mitt liv, kommer jag alltid att kunna läsa om.

Kram och hej