Det blev aldrig fredagkväll känns det som. Jag däckade vid halv tio och min, alltför snälla pojkvän, lät mig sova vidare. Så vaknade jag vid halv sju och hade utan tvekan sovit klart för den här natten. 

Igår handlade jag delar av några julklappar, samt en present till en man på jobbet som går i pension. Känns skönt att vara ute i god tid. Tänkt att jag ska få vara ledig från den 23:e och fram tills efter nyår. När var jag det senast? Det var nog när jag pluggade. Och då hade man inga pengar till att köpa julklappar utan fick låna från någon snäll förälder. Nu är det skillnad. Nu får jag betald semester och det ser dessutom ut som att jag får en dubbel lön dagen före julafton. Jag har nämligen bytt bolag och kommer nu att få lön för innestående månad. Bra va? Jag erbjöd min mor att betala tillbaka hela lånet till henne, men si det gick INTE! De här pengarna skulle in på ett konto och användas den dag Samme och jag vill köpa lägenhet och därmed BASTA. Och säger mamma något så är det så. 

Nu är det två veckor och fem dagar till julafton. Sjukt ju. 

Massa kramar från mig

Så var det den första december. Det innebär alltså att julkalendern börjar idag. Synd att jag aldrig hinner se den. Den är för sent på morgonen och för tidigt på kvällen för att passa mina tider. Man kan nästan tro att den inte är för vuxna, utan för några mindre typer av människor som går i skola eller nåt sånt.

Igår kväll var jag hemma med Samme. Han hade dragit ut en elakartad visdomstand och behövde tröst och närhet. Och så behövde han flytande föda, så jag köpte fil och glass. Men glass ville han inte äta själv, så då gjorde jag supergoda milkshakes på det, som vi delade på. Det tog inte många minuter innan de 500 kalorierna farit ner, tillsammans med pepparkakor. Iuuuuu, är fett äcklad av mig själv nuförtiden. De där vattenkilona som har satt sig på både haka, höfter och mage gynnar inte mitt självförtroende. Men ikväll tänkte jag hårdträna. Min hållning blir sämre när jag känner mig tjock också. Som om en dålig hållning skulle dölja valkarna... Patetiskt!

I söndags var jag på Work Shop på The Liffey. Det var verkligen givande. Jag har inte möjlighet att gå på söndag igen, men jag ska försöka få till det nästa söndag. Jag har ju tusen saker jag vill/måste göra och en stark tro på att om jag stressar mig själv, gör jag sakerna både mindre grundligt och mindre roliga. Så därför har jag en strikt no stress policy nu i december. Har redan kommit på bra julklappar till nästan alla jag ska handla till. Är bara syrran jag inte riktigt vet ännu och hon är på andra sidan jorden i varma Australien just nu, så hon kan väl inte ens tänka sig att hon kan sakna något för tillfället.

Nu är det dags att göra sig klar för avfärd till jobbet.

Kram hej

Igår hade jag mitt tuffaste Kettlebells-pass någonsin. Instruktören verkade ha en riktig höjdardag och körde hårt med oss samtidigt som jag själv testade med lite tyngre vikter. Efter passet var jag helt mör i varenda muskel i kroppen. Idag väntar jag uppgivet på träningsvärken och i morgon biter jag ihop och tar den ännu värre smällen. 

Efter det hade jag planerat att städa hela lägenheten, men nä... det blev inte så. Jag tyckte att jag förtjänade att krypa ihop i soffan och titta på TV. De visade Biggest Loser, ett amerikanskt program jag faktiskt tycker om. Det var final och ett gäng nyblivna smalisar tävlade om en kvarts miljon dollar. När jag såg tillbakablickar på hur de hade sett ut innan, tänkte jag att ALDRIG I LIVET ATT JAG TÄNKER HAMNA DÄR. Jag kunde inte sitta kvar i soffan. Jag såg klart programmet och gick ut och gick. När jag kom hem satte jag igång tvätt och gick ut och gick igen. Totalt samlade jag 18 000 steg under gårdagen. Så nu är jag nöjd med mig själv.

Samme tittade på Paradise Hotel igår kväll. Jag led så jävligt att jag till slut sprang in i sovrummet och smällde dörren bakom mig. Inte nog med att programidén bara går ut på att vi vill se snyggt folk knulla i TV... Nej, det värsta är att de ska ha en mikrofon två millimeter från munnen när de gör det. Och så hör man hur de försöker viska fram sina stön. Patetiskt! Hur ska det hjälpa, din dumma slyna??? Usch, vad jag hatar det programmet! Men det framgick kanske?

Jag längtar redan tills ikväll när jag får gå och lägga mig igen. Är jättetrött! Kanske ska ta mig en tupplur på lunchen som vanligt?

De två senaste blogginläggen har jag mest beklagat mig över hur dåligt allt går. Det får man göra i sin egen blogg, men jag tycker att man då också ska skriva när något går bra. När man är nöjd med sig själv för en gångs skull och det blev jag igår!

För det första var jag utan tröstätande hela dagen. Det är första dagen på någon vecka nu. Så det var en bra grund. Dessutom tränade jag boxning, lagade mat som inte smakade skit och städade badrummet, som jag har stört mig på i några dagar nu = HAT TRICK! 

När jag duschade i mitt nystädade badrum, kände jag mig riktigt nöjd över mig själv. Jag måste skapa den känslan lite oftare. Den är härlig och tyvärr lite för ovanlig nuförtiden.

Idag är det fredag. Snart helg. Jag längtar efter att få sova i morgon bitti tills att det är ljust ute. Det är så kallt och mörkt i det här landet att man tror att man bor i ett isbjörnsanus.

Massa kramar 

Nu känns det jobbigt. Jag antar att det är ett par såna här klassiska prövningar i livet som har hopat sig. Inga stora grejor egentligen, men de förvandlar mig ändå till en tonåring igen. "Och?" "Orka!" och inte minst "Suck!" är ord som hela tiden ekar i mitt huvud.

Det har blivit alldeles grått ute. Min första tanke varje morgon när alarmet ringer är "Det kan inte vara sant".

Jag har nu skrivit en artikel för vårt intranät och skickat flera utkast till informationschefen. Men han är inte nöjd. Och det förstår jag. Det är inte jag heller. Riktigt pinsamt dåligt. "Kill your darlings", tyckte Mike Räsänen på standupworkshopen jag var på för ett tag sen. Bra lärdom, men varför kan man då inte ha ihjäl sina hatobjekt? Själv vill jag bara lämna över pucken till någon som inte är amatör. Eller strypa hatobjektet. Men si det gick inte för sig.

Och så är jag ju fortfarande rätt deppad över det här med LCHF. Vart ligger lärdommen i att min mat smakar skit? Ska jag sluta laga mat, är det det man försöker säga åt mig? Ska jag äta sådant jag är bra på att laga? Husmanskost innehållande en veckas behov av kolhydrater per portion??? Mat man blir hungrig av efter två timmar och som skapar mer gaser än andra världskriget?

Jag var på Komikaze igår med Bettan från Boden. Det var himla trevligt att sitta och snacka och dricka vin en tisdagskväll. Det var bra upplägg igår också: bra komiker och lättroad, stor publik. Precis som man vill att det ska vara.

Hej hej

Idag känner jag mig väldigt nere. Det var helt enkelt för mycket igår som inte gick min väg. På jobbet upptäckte jag att min nya ryggsäck hade gått sönder på flera ställen. Jag fick tejpa den (!!!) och gå försiktigt hem.

På vägen hem hämtade jag upp min "nylagade" mobil från TRE-butiken. Återkommer till det.

Sedan handlade jag ingredienser till inte mindre än två nya LCHF-recept jag ville prova: svampsoppa och potatisgratäng utan potatis. Ja, man skulle ha något som hette Rättika i stället.

När jag gjorde svampsoppan följde jag receptet till punkt och pricka. Till rättikegratängen tänkte jag att jag inte behövde kika i instruktionerna, för det skulle ju vara precis som att göra potatisgratäng. Jag var jättehungrig och soppan tog extremt lång tid på sig att koka. Och den såg absolut inte ut som bilden bredvid receptet. Smöret från stekningen flöt upp till ytan och bildade små oaptitliga bubblor. Men jag åt ändå... tills jag mådde illa och fick sluta. Rättikegratängen såg riktigt fin ut. När Samme kom hem ville han smaka. Det tog honom ungefär 7 sekunder att hinna stoppa en bit rättika i munnen, grina illa med hela ansiktet och spotta i papperskorgen.

Jag sjönk ihop på golvet och rotade fram min gamla LCHF-matdagbok. Vad i helvete åt jag i nio veckor egentligen??? Jag hade hoppats på en massa aha-upplevelser och "ajustdetja"-uttryck. Men närå... Jag åt mest paranötter, oopsies och ett gäng maträtter jag har förätit mig på och skulle må illa av om jag försökte äta igen. Jag minns att jag hade så dålig aptit att det inte spelade så stor roll om jag fick någon mat eller inte.

I går kväll laddade jag min "nylagade" mobil i flera timmar. I morse var det bara någon timmes batteritid kvar i den. Jag laddade den en timme till med en annan laddare. Den indikerade att den sög åt sig av strömmen, men när jag närmade mig jobbet varnade den mig för lågt batteri.

Nu har jag också läst instruktionerna till gratängen. Man ska först koka bort den beska smaken innan man använder den i maten.

Nu får fan något gå min väg, asså!!! 

Idag är det onsdag. Ikväll ska jag träffa Thess och ta en efterlängtad fika med henne. I morgon ska jag träffa skrivarstugan Punchverket som har möte cirka var 10:e dag. Jag tänkte försöka effektivisera våra möten lite. Det känns som att vi skulle få mer gjort och få mer nytta av våra träffar om vi sysselsatte oss med något. I morgon ska vi dessutom ses hemma hos mig, vilket jag tror är bättre än att ses ute på restauranger och pubar som vi hittills har gjort. Där får man inte mycket arbetsro.

Syrran har rapporterat från Australien, där hon verkar trivas bra. De har det i alla fall varmt och gott. Själv isar det fortfarande i mitt huvud efter morgonens blåst och min skalles avsaknad av mössa.

Igår blev det senare än det brukar bli för Emma. Blev sittande på MSN med en kompis som inte mår så bra. Hon behövde prata, så jag struntade i den planerade joggingturen. Det var rätt beslut, men jag behöver verkligen komma ut och röra på mig. Såg en film på youtube som togs för många månader sen där jag kör stand up på Komikaze. Jag har en helt annan hållning och en smalare midja. Nu känner jag mig helt pluffsig och utstående. Fast å andra sidan mår jag bättre i kroppen och är betydligt piggare nu, när jag inte äter så strikt LCHF. Jag tar en bit mörk choklad efter maten, äter en hel del turkisk yoghurt med nötter eller bär till frukost och käkar ganska stora portioner. Kan man inte både smalna av och må bra?

Stora, trötta kramar från en som ska sova bort hela sin lunch

Det hade jag för två veckor sen. Det gick riktigt bra faktiskt. Jag får uppträda där igen 19 nov. Det ser jag fram emot. Lite tråkigt att inte ha några gig innan dess, men klubbarna verkar rätt fullbokade.

Idag är det exakt ett år sedan jag blev anställd här. Vet inte om det är värt att fira, men jag uppmärksammar mig själv med en liten klapp på axeln.

På lördag drar min kära syster till fjärran länder, så ikväll ska jag vi umgås. Vi ska ha trevligt och gå igenom lite praktiska saker. Det blir trevligt.

Jag gör ju tappra försök att återgå till ett hälsosamt LCHF-tänk. Inte ett där jag pressar ner kolhydraterna till en så låg nivå att jag konstant känner mig gravid. Alltså illamående, helt utan aptit och yr av näringsbrist. Nej, igår gjorde Samuel och jag en fantastiskt god moussaka. Den blev så mycket godare än jag hade föreställt mig.

Se mitt klipp här:

http://www.youtube.com/watch?v=FDufouDFe4g

Kram hej