Igår testade jag att klara mitt mål igen. Jag klarade 2000 meter på 10:22 utan pauser. Första gången jag gjorde detta för 2 månader sen fick jag 10:20 utan pauser. Hejja mig! Hur som helst är låren och rumpan betydligt mer muskulösa än då. Det är det tydligaste tecknet på mitt kämpande. I övrigt märks det ju inte så mycket på våg och måttband. Igår såg jag på när syrran åt kladdkaka med grädde. Själv åt jag bär och kesella. Det gick bra, men jag längtar 12 dagar framåt i tiden, då jag får äta choklad igen.

Idag är det torsdag. Jag har inga planer för kvällen. Om jag tränar blir det tredje dagen i rad jag gör det. Kanske kroppen behöver en vilodag från ansträngning? Jag tror jag ska gå en längre sväng i stället. Har ett litet ärende i Vasastan och jag har inte köpt något SL-kort den här månaden för att spara pengar, så jag får helt enkelt promenera. Det var länge sen stegräknaren stod på 20 000+ när jag gick och lade mig. Kanske ska ha det som mål idag?

Nu får jag tillönska alla en bra dag!

Igår joggade jag en liten kortsväng. Den var så kort att jag fick dåligt samvete. Så jag ställde mig och gjorde utfall i vardagsrummet i stället. För något år sedan kunde jag inte göra utfall. När jag lärde mig göra dem, räckte det gott och väl med fem stycken för att träningsvärken skulle vara ett faktum. Igår gjorde jag 60 stycken, alltså 30 på varje ben. Dessutom gjorde jag 30 benböj, 20 armhävningar och 60 situps. Benen skakade något när jag gick till affären efteråt, men nu känns det bättre.

Om två veckor har jag landat i Phuket. Jag längar så att jag mår dåligt. Jag börjar känna mig rastlös av "eremitlivet". Nu har jag mest tränat och varit mycket hemma eftersom jag är rädd att spendera pengar. Jag är också rädd för att vänner ska insistera på att bjuda mig på saker, eftersom jag "inte har några pengar". Men om dom gör det, har jag ändå inte klarat mitt mål. Då har jag inte klarat mig hela månaden på min lön, vilket är ett absolut krav från min sida framöver. Det finns dom med betydligt mindre i lön, som klarar sig fint hela månaden ut.

Men nu har alltså detta krupit mig in på skinnet. Men nu kommer det att hända lite innan det är dags för avresa, som kommer få tiden att gå fortare. På söndag kommer min kusin och hälsar på med sin sambo. Nästa helg är det dags att fira mamma som fyller 60. Måndagen innan vi åker ska Samuel och jag ut och käka med lite trevligt folk.Yey Jag ser fram emot alla tre händelserna.

Ha en bra dag!

Emma

16 dagar till avfärd mot Thailand. 16 dagar till deadline.

Idag hade jag min tredje invägning och mätning. Vikten står envist stilla, men bukmåttet har nu minskat med exakt två centimeter. Så de två mål som stod på min måltavla från början är nu uppnådda: att ha 10 000 i fickan när jag åker till Thailand och att minska två centimeter runt buken.

Nu har jag två veckor på mig att klara 2000 m på 10 minuter. Skulle jag inte klara det, skulle jag vara nöjd ändå. Jag klarade 9:45 i går morse, men med två pauser. Mitt bästa innan dess var 9:47 med tre pauser, så det går åt rätt håll. Och jag är ingen Usain Bolt. Jag är Emma. Emma, som alltid har varit en av de tre tjockaste i klassen, sämst i gympa, blev flåsig av att hämta posten i hallen och gick in på ett riktigt gym för första gången vid 20 års ålder. Och JAG klarade att springa två kilometer på 9:45, om än med två pausar för att hämta andan och samla kraft inför nästa varv. Min "bekväma joggingtakt" ligger på dryga 8 km/h och för att klara målet måste jag hålla 12 km/h. Så oavsett vad mer vana joggare har att säga om saken är jag JÄTTENÖJD med mitt resultat!

Jag har levt en försiktig helg. Jag har övervägt varenda inköp och inte gått över budgeten något alls. Jag har träffat vänner för att gå på promenad och jag har bjudit hem en vän på kaffe och middag. Jag har tränat fredag, lördag och söndag samt suttit hemma och haft Lyxfällan-maraton. Nu är det bara ett avsnitt i första säsongen som jag inte har sett. Jag lär och begrundar. I vissa fall får jag inga medkänslor alls för personen programmet handlar om, men desto oftare sitter jag med tårar i ögonen i slutet av programmet. Jag tittade inte på Lyxfällan när det gick på TV eftersom det inte var några vänner som var intresserade av att se programmet. Men nu har jag tagit igen. Jag förstår inte vad det är de INTE tyckte om med programmet. I love it! Charlie och Mathias visualiserar hushållsekonomin som ingen annan har gjort och gör den tydlig, till och med för en ekonomisk idiot som jag.

Det program som berörde mig mest var det om Johan och Mia (tror tjejen hette så). Dom var så hemska mot varandra i början, men efter programmets gång fick man verkligen se äkta känslor hos dom här människorna. Och om livet någonsin skulle bringa fram mina absolut värsta egenskaper, skulle jag bli som hon. Därför tog jag åt mig lite extra av just det avsnittet.

Nu måste jag till jobbet och göra typ ingenting i en vecka till.

Ha det bäst!

Ni vet den där känslan alla barn har den 24 december innan tomten kommer? Från det att barnet vaknar tills att han/hon ser julklapparna i säcken? Den där spänningen, förväntningen, nästan irriterande långsamma tidsuppfattningen - den har jag HELA TIDEN. Jag har haft den i två veckor och jag kommer att behöva ha den i tre veckor till. Nu är det tre veckor, en timme och femtio minuter tills taxin kommer och tar med oss till Arlanda. På jobbet finns det inget jag kan roa mig med längre. Jag har kunnat gå omkring och leta efter saker fram tills den här veckan. Nu hittar jag inget som behöver åtgärdas längre. Jag har till och med dammat kopiatorn. Då är det kris! Mardrömmen nu är att chefen ska komma tillbaka om en och en halv vecka och säga "va? Har du suttit hela sommaren utan att se att DET HÄR behöver göras?". Men det tror jag inte att hon kommer att göra.

Igår satt jag lungt med när kollegorna fikade på en saftig vetelängd. Det fanns inte ens på kartan att jag skulle ta en bit. I stället åt jag min keso med äpple och kanel och var nöjd med det. Eller nöjd är synd att säga att jag var just då, men efteråt var jag riktigt nöjd. Nu var det länge sen jag vaknade upp en morgon och tänkte "Näääe, Emma, varför var du tvungen att sätta i dig det där?". En himla skön känsla.

Inom tre veckor vill jag ha klarat mitt mål: att springa 2 km på 10 minuter. Det går rätt trögt. Jag tror att magen måste vara helt tom. Jag får nog inte ha ätit på 5-6 timmar om det ska funka. Och hur ofta har Emma Östlind INTE ätit på 5-6 timmar? Hehe. That's me!

Igår slog jag återigen personbästa på 100 meter: 17,6 sekunder. Nu är det bara dryga 7 sekunder kvar till världsrekordet! Och ännu bättre: det är ett 2 sekunder bättre resultat än första gången jag provade.

Ha nu en fantastisk dag!

Det är tisdag. Veckans mest onödiga dag. Den kan lika gärna tas bort och ersättas med ett vakuum. För så känns det.

Haha, näääää, man kan ju göra massa roligt med sin tisdag. Eller hur? Skriv en kommentar och tipsa om vad man kan göra med den här värdelösa dagen!

Själv ska jag hämta ut mitt pass idag. Det är inget jag kan förgylla alla tisdagar med direkt, men det kommer att hålla mig sysselsatt en stund just denna tisdag. När jag skulle utfärda mitt pass i förra veckan fick jag sitta en timme i kö, men jag hoppas att det går desto kvickare att hämta ut passet.

Därefter blir det en joggingtur, lite styrke på gräsmattan och veckans 100 meter. Förra veckan satte jag personligt rekord och slog rekordet från veckan innan med en dryg sekund. Fortsätter det i den här takten är jag världsmästare om 8 veckor. Det ser jag fram emot.

Det är dag nr 10 och än så länge går det bra. 22 dagar kvar. To be continued...

Det här är nionde dagen av min diet. Jag har nyss klivit av vågen, en smula förvånad. Jag har nyss mätt buken med ett måttband, en smula förvånad. Resultatet efter åtta dagar av fyrdubblade träningstillfällen, radikal sänkning av kolhydratsintag och total avsaknad av sötsaker var: -1 hg och + 0.5 cm.

Men jag känner mig tightare. Låren är mer muskulösa och rumpan är stenhård. Det känns också som att hållningen är något mer uppstadgad.

Kanske jag gör något fel i kosten (det brukar vara där det brister). Bedöm själv en vanlig dag i mitt nya liv:

Frukost: Mezeyoghurt med linfrön och naturella nötter + antingen en banan eller en morot.

Förmiddag: Jag äter tidig lunch och behöver därför sällan något på förmiddagen. Gör jag det tar jag en frukt.

Lunch: Ugnsbakade champinjoner och grönsaker (morot, brocooli, zuccini och tomat) + två soyakorvar och creme fraishe med svampsmak.

Eftermiddag: En banan eller ett äpple med keso och kanel eller kesella med bär.

Kväll: Brukar vara rätt hungrig, så jag äter exempelvis en morot, några skivor ost, yoghurt och en frukt.

Tidigare brukade det vara knäckemackor och yoghurt till frukost, stuvade makaroner till lunch, glass och muffins till eftermiddag och en repris på frukosten till kvällsmat.

Nä nu ska jag ut och fortsätta min kamp mot extrakilona!

Kram och hej

Precis i vanlig ordning satte hungern in på den tredje och fjärde dagen. Jag fick öka kostintaget med en och annan extra banan och fylla ut måltiderna med mezeyoghurt. Men värre än så var det inte. Jag tränar ju en del, vilket säker gör kroppen hungrig också, men mest sannolikt handlar det till 90% om gamla vanor. Jag är van att alltid få äta mig mätt och jag är van vid att jag får stilla mitt sötsug när det dyker upp.

Igår hade någon ställt fram resterna av sitt fikabröd på bordet i lunchrummet. Jag stannade upp och backade sedan ljudlöst bort från fienden. Jag gömde mig borta vid äpplena, där jag kände mig mer säker. Rätt snart kom en kollega och avväpnade fienden i en enda tugga. Jag tackade min räddare och gick därifrån.

Jag känner att mitt liv för närvarande är väldigt väldokumenterat. Jag har den här bloggen, samt en ekoniomiblogg (ekonomi på mitt sätt ska tilläggas) http://emmaostlind.pengakoll.nu/ och på kvällarna skriver jag vanlig dagbok. Japp, du hörde rätt. Jag skriver alltså med en penna på färgade papper i en bok. Dessutom sitter ju min måltavla fastklistrad ovanför spisen, där jag fyller i ett dollartecken varje dag jag har spenderat under 20 kr och en stjärna varje gång jag har tränat. Så den här tiden i mitt liv, kommer jag alltid att kunna läsa om.

Kram och hej

Det är onsdag och vid lunchtid idag vänder veckan. Då går det mot helg. Jag har inga stora planer de närmaste veckorna. Jobba, träna, städa och fira min mor som fyller 60 år i år. Men det är först helgen innan jag åker till Thailand. Jag tror att jag har blivit lite besatt av Thailand. Igår var jag inne på Fritidsresors hemsida och kikade igenom hela 1568 bilder som gäster har tagit i Thailand. Det känns som att jag har varit där redan.

Igår var det tredje dagen på min diet. Det är den svåraste dagen, men jag är ändå rätt nöjd med hur jag hanterade den. Jag åt en nut bar, som inte stod med i mitt matschema. Det var 208 onödiga kalorier, som jag tydligen kände att jag behövde just då. Men jag fick mitt straff. Jag gick till gymmet, ställde mig på löpbandet och brände bort dubbla mängden, alltså 416 kcal. Luftkonditioneringen i lokalen kändes allt annat än tillfredsställande, så svetten rann över hela kroppen och kläderna klibbade fast. Men jag stod vid mitt beslut och fullföljde uppgiften. Sen körde jag axlar, rygg, mage och stretch. När jag kom hem åkte allt (inklusive bandet som stegräknaren hänger i, armbandet till iPhonen och träningshandskarna) i tvätten. Ikväll är tanken att jag ska till idrottsplatsen och springa 5 varv, samt maxa på 100 meter, göra utfall, situps och armhävningar. Eller så gör jag något helt annat i stället. 

Ta hand om er nu!

Kram hej