I morgon är det fyra veckor tills planet lyfter och tar med oss till Thailand. Allt jag gör från och med i söndags, gör jag som förberedelse inför resan. Jag har skrivit matschema fram till avresedatum, som borde pressa ner mig något i vikt. Går jag inte ner något i vikt av detta, är min kropp extremt glömsk. Då minns den INGENTING av hur jag åt tidigare. Jämför själv:

Då

Frukost: 2 knäckemackor med ost och smör, mezeyoghurt med branflakes eller linfrön och ett glas lättdryck

Lunch: Exempelvis en stor portion stuvade makaroner, soyakorv och ketchup eller potatismos med vegobullar.

Efter lunch: Glass eller en muffins

Eftermiddag: Frukt

Kväll: Hungrig som en vettvilling satte jag i mig lite vad som helst efter jobbet. Inte sällan en upprepning av frukosten.

Nu

Frukost: Mezeyoghurt med linfrön och i vissa fall hackade nötter eller bär

Lunch: Ungsstekta grönsaker eller sallad (ej pasta)

Efter lunch: Thé eller ingenting

Eftermiddag: Banan med keso (på helgen blir det bär med kesella)

Kväll: En avocado med räkor och gräddfil

Senare kväll: En banan och/eller några skivor ost

Det kanske inte är den ultimata kosten (om det nu finns en sådan), men det är en klar förbättring. Jag ska även skriva ett träningsschema som jag ska hålla mig till.

Hittills har jag märkt att jag inte blir så akuthungrig av den här kosten. Igår var jag riktigt hungrig, när jag fick vänta en timme i kö hos passpolisen men jag höll mig tills jag kom hem och fick äta min avocado. Jag satsar mycket på fett vilket gör att jag undviker de värsta blodsockerfallen. Men idag är det dag tre. Dagen då det oftast går åt skogen. Men inte denna gång! Jag vägrar! Allt för Thailand! Upp till kamp!

Ta hand om er nu, så hörs vi nästa gång.

//Emma

Igår gjorde jag Cooperstestet. Jag sprang 2000 m på 10,27. Är väldigt nöjd med det, med tanke på att jag hade uppskattat en tid på omkring 12 min. Min genomsnittshastighet var alltså omkring 11,6 km/h vilket är 3 km/h mer i genomsnitt än jag brukar ha när jag kör intervaller på löpbandet.

Efter Cooperstestet gick Samme och jag till klipporna och premiärbadade. Det var inte alls så kallt i vattnet som jag hade trott. Efter att ha stressat fem varv runt Kristinebergs IP var det dessutom extra skönt.

  Emma lycklig efter att ha premiärbadat iförd underkläder :)

Idag blir det nog bad igen gissar jag. Solen skiner som besatt. Helt underbart att kunna gå ner till klipporna på 5-10 minuter härifrån och bada. Hur många kan göra det egentligen? Och så har vi gångavstånd till Ica Maxi, vi bor bredvid en T-bana och idrottsplatsen ligger ett halvt stenkast bort. Vi har aldrig trivts så bra innan.

Massa kramar och önskan om en god söndag från Emma

Igår hade jag en föredömlig dag, tycker jag. Inga sötsaker och hård träning på kvällen. Slog återigen rekord på löpbandet och valde dessutom att gå en omväg när jag skulle hem. Totalt blev det nästan 22 000 steg. Det kändes så bra att jag rent av vågade plocka fram mätbandet och mäta buken. Som mest har jag varit 104 cm och som minst 94 cm. I morse låg jag på 97,5 cm. Så det är närmare den lägre siffran än den högre.

Idag är det sista tillfället för breddningskursen i improvisationsteater. Efteråt ska vi gå ut och ta något att dricka. Det blir sorgligt att sluta. Jag trivs så bra där. Men nu har jag inte råd att gå fler kurser på ett tag.

Ta hand om er!

Kram från Emma

Min nionde dag blev en dag att vara stolt över. Tisdagar är veckans onödigaste dag, men jag tröståt inte bort den. Jag sa nej till mitt eget erbjudande om glass, fick ihop dryga 14 000 steg och hann både med att träffa goa Maria och att röja upp bland alla fula pappershögar som har legat LIIIIIITE för länge i lägenheten. Dessutom gjorde jag matlådor för resten av veckan. Det blev ingen träning, men jag är nöjd ändå. *klapp på axeln*   

Tyvärr var jag lite för pigg igår kväll, så jag somnade inte förrän närmare midnatt. Och så vaknade jag vid halv sex, slumrade lite till halv sju och gick sedan upp. Det räcker inte för en Emma inte. Jag får ta igen det ikväll helt enkelt.

Vår vän Pedro var här igår och han höll på att googla på träningsscheman. Jag blev taggad att göra ett träningsschema åt mig själv. Nu går jag till gymmet och kör ungefär samma sak varje gång och jag tränar duktigt, men det går nog att få en bättre struktur på det hela.

Shit vad jag behöver sova!

Massa kramar

Igår var jag riktigt olydig halva dagen och riktigt lydig andra halvan av dagen. Så jag vet inte hur jag ska bedöma mig själv riktigt. Jag märkte hur jag försökte hitta något slags kryphål i mina nya tankesätt. Jag nästan lurade mig själv till att få äta kopiösa mängder kalorier. Och när hjärnan hade fått sin fix tänkte den som vanligt klara och nyktra tankar. Trots att jag varken hade promenerat till jobbet, på lunchen eller från jobbet fick jag ihop över 19 000 steg den dagen. Jag gick till gymmet och tänkte där lära mig själv en läxa. Jag ställde som vanligt löpbandet på 20 minuter och ökade, som jag alltid gör, manuellt hastigheten för varje minut upp till 10 minuter. Sedan blev det intervaller upp till 20 minuter. Min tanke var att jag skulle bli trött av all prinsesstårta som låg och skvalpade i magen, så att jag skulle få svart på vitt att sådan skit sackar ner mig. Men nä, tyvärr blev det ingen läxa. Jag klarade att prestera bättre än vanligt och slog i stället rekord i både hastigheter och antal brända kalorier.

Nya tag idag! Nya friska tag. Om jag är sötsugen ska jag sätta mig ner och fundera över vad det är som fattas mig. Kanske jag inte har druckit nog med vatten? Kanske en liten avledningsmanöver fungerar som alternativ? Kanske jag i själva verket är hungrig?

Ge mig gärna mer pepptalk!

Idag avsluta jag min första vecka med mitt nya sätt att tänka. För att summera: det gick väldigt bra i tre dagar och på den fjärde dagen glömde jag bort mitt nya sätt att tänka och begick snedsteg nummer 1. På den femte dagen hade jag inte glömt bort mitt fokusområde, men blev utsatt för en komplott. Mina kollegor satt och åt glass och bjöd in mig att smaka. Först tänkte jag bara sitta och göra dem sällskap. Sen tänkte jag bara äta av deras jordgubbar. Sen slutade med att jag slevade glass. Grrrrrrrrrrrrrrr   Rookies mistake!

Har någon ett bra tips på hur jag ska komma ihåg att fokusera på rätt saker? Ska jag skriva upp dem på jobbet kanske? Och på kylskåpet hemma?

• FOKUSERA PÅ VAD DU SKA GÖRA OCH INTE PÅ VAD DU INTE SKA GÖRA.

• STOPPA REFLEXEN!

• ANVÄND DIG AV AVLEDNINGSMANÖVRAR NÄR HELST DU KÄNNER IMPULS ATT ÄTA NÅGOT DU KOMMER ÅNGRA EFTERÅT.

• LEV EFTER MOTTOT: "VAD BLIR JAG MEST NÖJD MED I MORGON NÄR JAG VAKNAR?"

Massa kramar på denna strålande söndag!

//Emma

På den första dagen skötte jag mig klanderfritt. Jag åt mindre än vanligt och jag tränade på kvällen. På dagen bjöds det på tårta på jobbet. Jag åt tre kiwis och drack en kopp citron-thé i stället.

På den andra dagen sackade jag efter lite med stegen, men åt åtminstone inga sötsaker.

På den tredje dagen öppnade jag kylen på jobbet. Tårtan fanns kvar. Jag stirrade på den. Frestande, trots sin aktade ålder på hela två dagar. Så mindes jag min kollega, Carinas ord. Dem och en sällsynt motivation fick mig att stänga kylen igen. I stället blev detta en ny stegrekordsdag. När jag gick och lade mig visade stegräknaren 24 084 steg. Jag hade gått på jobbet, på lunchen, hem från jobbet, till träningen, joggat och gått på gymmet, gått hem och vid porten mötte Samme mig. Han skulle gå 4000 steg sa han. Jag hakade på.

Carina på jobbet har sagt mycket smart i sina dagar, men igår lärde hon mig ett knep som hjälper mig att undvika att äta sötsaker. "Fokusera på vad du ska göra och inte vad du inte ska göra". Så när jag öppnade kylen och såg att det fanns tårta kvar tänkte jag inte "Jag ska INTE äta tårta" utan jag tänkte "Nu ska jag gå och lägga tillbaka mina diskhandskar i skåpet". Och så gick jag och gjorde det. Det är helt enkelt en avledningsmanöver för att stoppa reflexen. Jag var sugen på tårta långt efteråt, men kom fram till att det nog var magen som var lite hungrig. Jag åt i stället en banan och gick hem nöjd. Hungrig som ett as, men nöjd!

Jag har börjat leva efter premissen "Vad mår jag bäst av när jag vaknar i morgon bitti?". Det är väldigt sällan jag har vaknat upp en morgon och tänkt "Åh, vad gott det var med tårta igår. Den sköna känslan sitter kvar än idag." Däremot har jag många gånger tänkt "Det stramar lite i kroppen. Ja, just ja, jag var och tränade duktigt igår." Och så ler jag stolt över mig själv.

Ikväll är det improkurs. Det är näst sista gången vilket känns JÄTTESORGLIGT. Jag ska fråga vår lärare hur man går vidare efter detta. Tyvärr har jag inte råd med fler kurser i nuläget, men kanske nästa år.

Ta hand om er!

Kram från Emma

Snart dags för lördagstraditionen: promenad med Ronnie. Det är trevligt. Vi har mycket att prata om och jag tänker knappt på att jag helt plötsligt har gått i två timmar och att stegräknaren visar på 10 000 innan klockan ens har blivit lunchtid. Det är en bra start på dagen!

Igår när jag kom hem från jobbet, gick Samuel och jag och lade oss och sov i 1,5 timme. Det var förvirrande när mamma ringde och väckte mig. Jag vet knappt vad jag sa. Jag minns bara att rösten inte höll och att vi valde att ringa tillbaka en annan dag. Stackars mamma. Hon fick inte mycket vettigt ur mig.

I morgon är det dags för improföreställningen Rookie. Jag känner mig verkligen inte kvalificerad för detta. Jag hade behövt många fler kurstillfällen och personlig guidning innan jag hade känt mig redo för detta. Men nu kör vi! Dags att kasta sig gigantiska steg utanför trygghetszonen.

Massa kramar från Emma