Inlägg publicerade under kategorin Kost/Träning

Av Emma - 23 mars 2009 08:45

Så skriver min babe i sin blogg. Och det är ju inte så att hunger är särskilt farligt. Vi har bara ställt in våra kroppar successivt på att vilja ha mer mat. Fast i grunden behöver vi inte så mycket kalorier som vi stoppar i oss. I helgen har Samuel börjat väga mat, räkna kalorier och ställt upp målet att gå/springa 15000 steg per dag. Och jag har hakat på. Eller ja, igår gjorde jag det i alla fall. Det krävdes en ledig dag och lite sömn mitt på dagen, men annars gick det bra. Känns som att jag gick ner ett kilo bara igår. Nu till den stora frågan: hur i hela fridens namn kombinerar man detta med ett heltidsjobb??? Jag ska fixa en stegräknare jag med, för några stegstackare får jag nog ihop på jobbet, men det fattas säkert minst 14000 om jag ska komma upp i hans takt.


Jag får äta 1500 kalorier per dag om det ska ge någon viktminskning. Jag är väldigt viktfast. Jag går inte upp i vikt av att det exempelvis är jul och man äter sig igenom dagarna. Jag går inte upp i vikt av att ha ett avbrott från träningen några veckor. Men å andra sidan går jag heller inte ner i vikt med någon särskilt stor lätthet. Måste ta fram det tunga artelleriet om det ska hända något. Men innan flytten har jag inga höga krav på mig själv.


Ett äpple är 50 kalorier. Bara för att uppmuntra folk att äta frukt borde inte äpplen ha några kalorier alls. Men det enda som inte innehåller några kalorier alls är vatten. I'm screwed! And hungryg. But mostly screwed.


Kram på er

Av Emma - 10 februari 2009 08:02

Idag vilar min vänstra arm på en liten kudde bestående av två vantar och en mössa. Armbågen får under inga omständigheter vidröra något annat än bomullen och kirurgtejpen som täcker den. I söndags tog jag mig runt en en mil lång isbana och igår, när jag skulle gå 200 meter  på en gångbana hände det. Jag gick vid sidan av banan för att undvika den värsta isen. Yeah right. En iskana stupade rakt ner i dyngmörka skogen och jag såg den inte. I ena handen hade jag en banan och i andra handen hade jag ett halvätet päron. Båda frukterna for våldsamt åt varsitt håll när jag som i en pajkastarfilm störtade ner. Som en skrikande backhoppare landade jag delvis på ryggslutet, men framför allt på... just det. Vänster armbåge.


På T-banan hem satt jag med tårar i ögonen eftersom jag hade ont från axelfästet till fingerspetsarna, men samtidigt skrattade jag hejdlöst åt frukterna, som forit så kaskadlikt ur händerna på mig. Jag fick byta plats flera gånger och försöka gömma mig i ett hörn (lätt att hitta ett folktomt hörn på en T-bana på bästa pendlingstid en måndag) för folk måste ha trott att jag var helt sjuk i huvet.


Sen drog jag på Balance och sprang på bandet i "Running Club". Det var fanimig det hårdaste passet EVER! Vi tog oss ca 9 km på 70 min i intervallträning. När jag trodde det var slut och var glad att jag hade klarat det visade det sig att vi hade en tredjedel kvar. Det var den mest angenäma nära-döden-upplevelse jag har haft. Efteråt fick jag frossa och eftersvettningar om vartannat. Men den här gången tror jag att mitt kostval var något bättre: ett halvt hekto obehandlade nötter, en banan och två oatly med apelsin- och havtornsmak. Det är något av det godaste jag har druckit. Om ni inte har provat, så gör det! Hur som helst måste detta intag varit bättre än gårdagens frosseri!


Massa kramar på er

Ta det lungt ute på isarna!


Emma



Av Emma - 9 februari 2009 13:12

Det var en helskön helg verkligen. Solning och middag i fredags kväll. Quality time med Samme på lördag dag. Fest hos "Majija" på lördagskvällen. Sen blev det söndag. Då låg jag i några timmar och tittade på "24 maraton". Sen åkte Samme till stan och tränade med "El Pedro" och inte kunde jag ligga där och glo mer.


Jag snörade under djupa suckar och markerande protester på mig joggingskorna och gick ryckigt och motsträvigt mot löpspåret. När jag kom fram upptäckte jag till min besvikelse att hela spåret var fullt av glashal is. Jag började bambilikt att ta mig framåt och tänkte först ta kortaste vägen, som är 1,25 km. När jag kom till den del där det svänger av mot femkilometarn tänkte jag att "ja, kanske det är lite mindre halt där". Mmmm, för min femkilometersrunda ligger ju i tropikerna och inte i samma gamla kalla Täby-skog som begynnelsen av spåret. Så jag halka mig vidare. När de gröna markeringarna svängde av mot enmilaspåret tänkte jag att "okej, det funkade inte förra gången, men NU måste jag väl ändå hamna på sydligare breddgrader". Nä, skämt åsido. Faktiskt tänkte jag att "om jag nu bara kan gå, måste jag ju gå mycket längre för att det ska bränna samma mängd fett".


En bra bit in på enmilaspåret började jag med huvudräkning. Lustigt att jag inte orsakade storbrand i den nerfrusna skogen av sånt huvudbry. Jag räknade ut att det skulle ta mig 2 timmar att gå en mil. Historien slutade med att jag traskade i ca 8 km innan mörkret spelade mig lite spratt. Jag halkade till och hamnade med hela vänsterfoten i en iskall vattenpöl. Jag kunde som tur var välja en asfalterad väg och springa till Täby Centrum. En liten nätt tur på ca 4-5 km. Sen var jag helt borta i huvet av den långa promenade/löpturen.


Jag visste så mycket som att jag nog behövde äta något. Jag hade bara fått i mig frukost + ett äpple och klockan var över 17. Däremot var all övrig förnuft bortblåst och jag kunde inte för mitt liv komma på VAD jag skulle äta. Så jag köpte en drickbar yoggi och 6 st bitar ur naturgodiset: kokostoppar förstås. Sen drog jag hem och stuvade makaroner! Välkommen tillbaka till plus/minus Noll, Emma! Hoppas du njöt av att vara skogsmulla för två timmar av ditt liv.


Ikväll blir det runners club på Balance. Och lite mer genomtänkt kosthållning. Känns som att jag helt tappat tråden när det gäller det där. Börjar liksom känna mig lite vilsekommen. Hoppas jag hittar tillbaka på rätt spår igen. Och att det spåret INTE är fullt av is.


Hej på er!


Emma



Av Emma - 3 februari 2009 12:04

Experimentet fortsätter. Igår gick jag också och lade mig när jag var trött. Jag tittade inte så mycket på klockan då heller, men misstänker att jag somnade runt halv elva. Hur som helst, bra mycket mindre än åtta timmars sömn.  Hann med att gosa rejält med sambon, vilket man förstås längtar efter. Jag hann med att laga mat. Se lite på TV. Hinner aldrig alla de grejorna på samma kväll annars. Men det har sitt pris. Är ganska trött idag. Känns som att jag är på väg att bli sjuk, för jag fryser också. Sitter med dubbla byxor och en fleecetröja över axlarna på jobbet.


Solen har börjat behaga gå upp på morgnarna igen. Det är vackert att se men i morse var det så kallt att det inte kändes som att jag hade några kläder på mig. Jag frös ända in i benmärgen. Äckligt!



Av Emma - 2 februari 2009 13:02

Igår morse väcktes jag av Herr Ågren. Han satt bredvid mig på min systers sovande kropp och skakade på huvudet. Hans huvud var sänkt och hans blick skar igenom näthinnerna på mina ögon. Han suckade djupt och besviket och visade mig anledningen. Kvittona i plånboken. Oh my god in heaven... Normala människor blir bakfulla: huvudvärker from hell, spyattacker och sega kroppar. Jag får ångest. Fast på något sätt har jag nog förlåtit mig själv för barutgifterna för FY FAN vad kul vi hade. Efter ett tag kunde jag sparka Herr Ågren i arslet och be honom fara och flyga. Jag fixar det här bättre utan dig, Ågren. Jag får stå mitt kast, låna lite pengar någonstans ifrån och betala av dem när nästa lön kommer.


Men ärligt talat hörrni: 13 brudar från förr, massa vin, god mat och utgång i en stad där ingen vet vem jag är. Kan det misslyckas? Don't think so. Men Emma Jenny Cecilia (mamma brukade alltid lägga till ett av mina andranamn per gång hon behövde ropa på mig, så när alla tre namnen räknas upp vet jag att det är allvarligt):

  • Motsvarande minst en flaska vin
  • En white russian
  • En mojito
  • En 7.0:a cider
  • En bacardi breezer
  • 3 körsbärsöl (ja det finns och ja det är gott)
  • En drink till gissar jag (fast här vet jag faktiskt inte vad det var för sort)
  • Och fan och hans feta faster ritar ett kors i taket: ETT GLAS VATTEN!

Jag vet inte hur du, som läser detta, hade mått av det intaget. Själv blev jag faktiskt lite full och fyllehungrig som följd på det. Men inte bakfull. Trots att jag slutade dricka långt efter midnatt. Jag är tålig jag.


Fast slår man ut den hårda kvällen på alla kvällar jag INTE har festat senaste två åren, tror jag nog inte att det är så farligt. Eller?


Jag har ordinerats av min syster att byta ut min hårda träning mot promenader. Och jag ska testa i två veckor nu för att se om det  händer något med vikten. Jag provade nu på lunchen och det känns ärligt talat jättekonstigt. Det bränner inte i musklerna. Man behöver inte kontrollera andningen. Det är inte jobbigt. Ändå sägs det vara det bästa. Undrar om inte det gäller såna som är för stora för att orka hantera sina kroppar i hårdträning? Hur som helst: Midnattsloppet är inte förrän i augusti. Jag har råd att ge det två veckor i februari. Inga problem. Det är dessutom ett bra sätt att få loss lite tid.


Sen Samuel började jobba känns det ännu viktigare att få tid över för varandra. Han jobbar ofta kvällar och helger, vilket i kombination med mina klassiska kontorstider ger en del inskränkningar i vår tid tillsammans. Det är skönt att få någon kväll i veckan då man bara är med varandra. Man behöver det för att hålla förhållandet välmående, eller hur?






Av Emma - 30 januari 2009 08:01

Igår hade jag 2009:s hittills bästa formtopp. Det var en helt fantastisk känsla. Jag gick på runners club, ett nytt löppass på Balance. Jag brände totalt 470 kcal på löpbandet och kände ändå att jag hade orkat fortsätta lika länge till. Det handlar om att hitta sin egen takt. Min vilotakt låg i 7,5 km/h vilket knappast får mig genom Midnattsloppet på under en timme. Men ändå. Det är väl inte tänkt att jag ska ligga där och söla hela vägen.


Idag känns det superskönt i kroppen. Bättre än när jag pushar satan och bränner 500 kcal på 38 min och kämpar för en medelhastighet på 10 km/h. Hejja testosteronet i min kropp!


Igår gjorde jag ett experiment: Jag testade att gå och lägga mig när jag blev trött på kvällen. Helt naturligt för de flesta att göra så, men jag har stressat för att komma i säng 8 timmar innan alarmet ska ringa och det har jag gjort varje kväll i evigheters tid! För att inte bli stressad valde jag att inte titta på klockan efter att jag kom hem. Och jag är inte tröttare idag än jag brukar vara!!! Jag har lurat mig själv!!! Vad dum jag måste vara som gick på den lätta. Och vad smart jag måste vara som kan lura någon på det sättet. Och resultatet: Mindre stressad, får mer ut av kvällen och kunde se ett filmslut för första vardagskvällen på evigheter. Undrar om det är en slump (jag hade ju som sagt extra energi igår) eller om jag törs fortsätta med detta. Det är sällan svaret på problemet är att gå och lägga sig senare på kvällen, men jag är ju Emma så allt kan hända, right? Sen har det gjort MYCKET att jag har valt att stänga av vibrationen på telefonen. I stället för DRRRRRRRRRRRR DRRRRRRRRRRRRR DRRRRRRRRRRRRRRR vaknar jag av några pianotoner och O Lauras första ord i låten "Release me". Much better! Jag tror jag ska bli sovcoach. Finns det ett sånt jobb?


Massa kramizar

Av Emma - 29 januari 2009 13:37

Jag fick träningsvärk av kampsporten igår. TRÄNINGSVÄRK!!! När fick jag senast träningsvärk av kampsport? Och jag som trodde det inte hade hänt någon förändring med min kropp efter det senaste halvårets träning. Det har det visst gjort. Jag är fan så mycket sämre på kampsport! Skäms på mig! Jag känner verkligen att det är dags att det börjar gå åt rätt håll snart. Jag brukar säga till folk (som kan mindre om träning än jag själv kan) att "om du vill behålla vad du har, ska du träna 2 gånger/vecka; om du vill bli starkare/snabbare/smidigare/whatever ska du träna minst 3 gånger i veckan..." Men tydligen har jag sagt fel till folk. Själv har jag lyckats träna 4-5 ggr/v och ändå bara behållit. Samma kropp, samma uthållighet, samma styrka. Yey me. I suck!


Men oroa er inte. Akuten (läs: Samuel) är kontaktad och briefad om problemet. Han ordinerade omväxlande träning, ex: långdistans en vecka, uppförsbacke en vecka, intervall en vecka och sex minst en gång om dagen. Hehe, nä det där sistnämnda sa han inte. Resten var sant.


Så nu krafsar jag med ena foten i backen, frustar, knäcker ett ägg mot pannan och snyter mig direkt i näven. Nu jävlar ska ni få se på testosteron! Jag börjar ikväll med det nya passet "Runners Club" på Balance. Springa en hel timme. Jävlar i min låda vad det ska svettas bort kalorier och spys upp maginnehåll. Iuuuuuh! Äckligt! Nä, jag nöjer mig med att svettas. Det är motbjudande nog.


Jag måste gå på systembolaget idag. Det blir första gången på ganska länge. Undrar om de har ändrat rutinerna. Det kanske har blivit 30-årsgräns och alla kvinnor under det måste ge expediten en lapdance för att få handla. Eller så har de ändrat utbudet. De kanske inte säljer godsmakande alkohol längre utan geggamojja på flaska. Eller fiskleverolja på tub? Vad vet jag? Det ska bli spännande att se. De har ju hyllor för rött, vitt, öl, starksprit osv... De borde ha en hylla med titeln: "Sånt som inte ger Emma ilningar i tänderna, men som ändå ger henne en skön berusning och INTE påverkar hennes försök till sunda leverne".


Aj för ilningar!





Av Emma - 28 januari 2009 14:17

Thess fick förhinder igår. Det var synd, men sånt som händer. Jag åkte i stället hem och lagade mat och satt framför datorn. Jag måste få ge dagens tips till alla som inte redan sett det programmet: Avsnitt nr 7, säsongsavslutningen av Tack Gode Gud när Carina Berg är med. Att det fanns så mycket humor i henne, det trodde faktiskt inte jag. Bra programledare är hon, men komedi trodde jag inte hon hade såna talanger inom. Jag skrattade så jag tjöt! Soran var grym han med, men Carina imponerade verkligen. Soran visste jag från början hur bra han är.


Det blev lite för mycket mat igår. Jag klarar nog inte den här deadlinen med att nå drömvikten innan februari är slut. Först skulle jag klara det till maj förra året, sen till slutet av sommaren, sen till november, sen innan jul och nu till slutet av februari. Jag är lite inne på att sätta maj som datum igen. Våren är nog liksom min energi-tid har jag kommit på. Gick jag ner 6 kg på 12 veckor förra våren borde jag klara 3-4 kg den här våren, right? Det är ju så klart mycket svårare nu när jag har de absolut sista kilona att gå ner, men om jag ger mig fan på det så kanske det går? Jag har redan börjat och kommit en bit på väg med att löpträna flera gånger i veckan och sluta äta godis och kakor. Motstår jag bara sötsuget de där första gångerna det dyker upp, brukar det bara bli lättare och lättare sen.


Jag har fått ökad törst. Vad kan det bero på? Jag har inte fattat det. Jag är törstig på allt från vatten och läsk till saft och yoghurt! Konstigt men sant.


Ikväll blir det nog kampsport. Löpning sparar jag tills i morgon!


Det ska bli såååå kul att åka till Jönköping i helgen och träffa min Linda, som jag inte har sett på evigheter. Eller i alla fall sen i somras. PÅ TOK FÖR LÅNG TID!


 Morning!


Jag sätter in en liten bild för att hylla Carina!

Skapa flashcards