När jag studerade bilderna från juldagen 2007 och nyårsafton 2008 tyckte jag inte att skillnaden var så himla stor. Faktiskt kändes det som att jag har åtta kilo till att gå ner. När jag berättade denna "fantastiska" nyhet för Samuel, klamrade han sig fast runt mina ben, förställde rösten så han lät som ett litet barn och sa upprepade gånger: "Jag vill inte åtta kilo".

Men kampen mot de sista kilona fortsätter. Från och med idag. Igår åt jag enorma mängder mat. Ojojoj, vad mycket mat och grejor jag åt. Men det gör inget. Jag bunkrade och botade PMS-hungern på det sättet. Nu är det viktnedgång och hårdträning som gäller igen. Jag sa för en vecka sen att jag skulle hinna träna 4 gånger innan nyår. Jag tränade inte 4 gånger. Jag tränade 5!!! Fredag, lördag, söndag, måndag och onsdag! På själva nyårsafton sprang jag en svängom ute i skogen. Oj, så vackert det var. Dubbla byxor, tre-fyra lager tröjor, mössa och vantar gick åt, men det var SÅ värt det! Solen sken, översvämningarna runt spåret hade förfrusit och stavgångarna var i vägen. En bra bit över 5 km blev det och det är rätt bra, med tanke på att jag inte har sprungit på ganska länge. Nu är tanken att jag ska höja hastigheten och förlänga sträckan successivt så att jag kan springa en mil på under en timme i augusti. "Lätt!" säger de som kan. Mmmmm, ta på er några extra kilon runt mage och lår och föreställ er att ni började träna i vuxen ålder och... ja, helst håll käften tycker jag! Jag gör detta i min takt! Jag tar er lätt i boxning sen i stället! Pang i backen och blod i näsan. Tjoff bara!

Ha det nu jättebra allihopa! Kram hej

De små bilderna är alltså tagna för några dagar sen och den stora bilden är tagen för ett drygt år sedan. Lite skillnad ser man, eller? Det är väl inte BARA bilden som är lite mindre?

Nu är jag på jobbet. Känner mig riktigt pigg efter fem dagars ledighet. Julaftonen blev den roligaste på många år. Vi hade vansinnigt trevligt hemma hos syrran. Jag fick nästan allt jag hade på min önskelista, så det har varit rejält high life så fort butikerna öppnade igen på annandagen. Jag har handlat upp alla mina presentkort jag fick. Behövde verkligen nya kläder eftersom mina gamla sitter som hösäckar på mig :). Nytt till nyår, nytt under, nytt till jobbet och en massa hårprodukter. Är riktigt nöjd. Inte minst med att kläderna var i storlek 38. Jag kan inte säga det nog många gånger!  Jag är en 38!!! Och jag har aldrig haft intentionen att bli en 36:a. Så egentligen är jag nere i den storlek jag vill ha, men jag är inte alls nöjd med vikten. Men i fredags drog jag igång och har sedan dess tränat tre gånger. Ikväll ska bli den fjärde gången. Ska försöka göra en mindre sträng variant av den diet som skapade yrsel. Givetvis ska jag äta något efter träning. Och i synnerhet efter Kettlebells som jag ska träna ikväll. Lite protein kanske?

Jag började läsa Snabba Cash häromdagen. Verkar rätt spännande får jag säga. Man får inblick i lite olika delar av de klassiska Stockholmsgängen.

Puss och kram skumbanan

Tur att jag har humor. Synd att Metro inte har det. Mitt förslag till bubblan-tävlingen var fasiken så mycket bättre än den som vann. Nähä, så nu fick jag inte svart på vitt att jag har humor. Fast kanske lite ändå. Hör på detta:

Jag var med i andra deltävlingen på bungy comedy i måndags. Jag bestämde mig för att gå dit 17:00 samma dag. Fram tills dess ville jag skita i det pga dåliga förberedelser och nervositet. Men till slut ställde jag mig i back office och började öva.

När Klas läste upp de tio finalisterna lyssnade jag inte ens efter mitt namn. Jag lyssnade efter Thess namn och hennes hörde jag. Hade jag gått vidare, hade jag tagit en plats för någon som förtjänade den bättre. Ärligt kan jag säga att det fanns tre stycken av totalt arton deltagare som jag inte tyckte var särskilt mycket bättre än jag, men resten rockade verkligen! Grymt hård konkurrens. Jag kom av mig, vilket händer typ aldrig. Jag brukar snarare komma på mer saker att säga när jag väl står på scenen och det är det som kan bli mitt fall en vacker dag. Detta kom väldigt oväntat. Men det var fan inga blinkande lampor som bad mig hålla käften den här gången. Jag avslutade säkert efter mindre än två minuter.

Hur som helst så kom jag inte vidare, men jag fick ett mail av en komiker som ville ha mig till sin klubb och det är VÄLDIGT MYCKET MER VÄRT än att gå vidare till final i bungy comedy. Tadaaaaaaaaa! Storyn slutar lyckligt!

Nu måste jag jobba. Mycket att göra.

Emma

Jag har gått upp ett kilo sen sist jag skrev. Så man kan säga att det är en ny, lite fetare kvinna som sitter vid tangentbordet idag. Hon har sbårt att pricka rött vokstäber, egtersom hennes breda fingrar kommer pt minst två tangenter åt gångem. Haha, näääää skojar förstås. Det är ju jag! Emma! 7 kilo smalare än förra året. Är impad över vad jag har åstadkommit det här året och undrar vad som finns över för det här nyårets löfte. Kanske bli lite bättre på att spara pengar och resa någonstans med min älskade i sommar? Indien? Eller Thailand? Vi pratade om Sydafrika men det tror jag är lite för dyrt för oss.

En halvtimme kvar av dagen. Sen ska jag till Balance och träna Kettlebells. Sambon bangar. Jag förstår honom. Det är väldigt påfrestande för benen och med tanke på hur hans ben har mått senaste tiden, är det dumt att riskera dem. Jag var på samma pass förra måndagen och träningsvärken satte igång ungefär en kvart innan passet var slut och ebbade ut någon gång på torsdagseftermiddagen. Jag gick runt i tre dagar som att jag var uppstadgad med en blomsterpinne.

Åh, vad jag behöver massage. Tror att jag sitter väldigt illa här, för nacken har börjat ömma som tusan. Likaså axlarna. Vi ska ta hit en massör, men hon var fördjävla dyr tyckte jag. Det blir till självkostnadspris förstås. Nu är det ju hårda tider.

Kram på er!!!

Jag vet inte hur mycket jag förhåller mig efter KBT-metodens regler. Jag vet heller inte hur mycket jag faktiskt behöver KBT-boken jag började läsa häromdagen. Jag betvivlar att jag behöver KBT-frågorna i nuläget (men de kan komma till nytta i framtiden om motivationen brister). Vad jag däremot är väldigt säker på är att vågen i morse visade 70,1 och att det innebär att jag har gått ner 1,8 kg på fyra dagar! Det låter inte som en hälsosam viktnedgång, men lyckas jag fortsätta ner och sen på något vis hålla kvar mig ett tag, så tror jag kroppen bestämmer sig för att det är 68 kg jag ska väga. Fast nu har jag återigen börjat fundera på om 68 kg verkligen räcker. Jag har svårt att tänka mig att jag ska ner två ynka kilo till och sedan vara nöjd. Bukmåttet kan vi prata lite om också:

Som mest: 104 cm

Efter viktnedgång nr 1: 97-98 cm

Idag: 94,5 cm.

Lyckan ler mot mig och faktiskt tror jag Herr Paulun och hans piller har lite med saken att göra. Tack, Fredrik!

Dags att gå till jobbet. Hej svejs

Vikt: 71,5 på morgonen

Målvikt: 68 kg

Tid för målet: julen 2008

Metod: KBT, träning 4-5 ggr/v (varav alla utom en ska bestå av huvudsakligen kondition), endast lätta måltider på kvällarna och då direkt efter träning.

KBT-frågor 

Vad har hänt idag? Beskriv händelser/situationer på arbetet eller hemma som på olika sätt engagerat dig och berört dig.

Det har varit mycket på jobbet. Jag hann inte ens klart med allt jag skulle göra :).

   

Hur har du tänkt kring händelserna? Vilka känslor har händelserna väckt hos dig?

Faktiskt inga speciella. Lite småstressad, men inget negativt.   

Hur tror du att din uppfattning av dagens händelser har påverkat ditt ätbeteende?

Till det bättre, eftersom jag har mindre tid att äta. Normalt brukar jag få tiden att gå genom att sätta i mig godis mm.

   

Om du tänker igenom de händelser som du tagit upp, anser du att dina tankar och slutsatser av det som hänt varit realistiska?

   

Skulle man kunna tolka händelsen/händelserna på ett annat sätt än vad du gjort?

Klart man kan, men varför. Jag tänker ju rätt positivt :). 

   

Hur skulle en annorlunda tolkning av det som hände idag ha kunnat påverka ditt ätbeteende under dagen, tror du?

Jag hade kunnat välja att låta stressen ge mig en anledning att äta mer, men det gjorde den inte. Den håller mig ganska mätt i förhållande till hur det brukar vara.

Igår började jag och sambon officiellt vår KBT-metod. Den går bland annat ut på att man ska skriva om sina upplevelser, så det gör jag nu. Det känns faktiskt helt rätt att börja i detta läge. Lite basfakta först då:

Nuvarande vikt 71,9 (morgon) och 72,1 (efter träning).

Jag tycker att jag klarade mig väldigt bra min första dag, fast å andra sidan är den första dagen alltid lättare än övriga dagar eftersom motivationen är som högst för mig då. Men jag åt en rågmacka till frukost, halva tallriken sallad till lunch (resterande delen av tallriken bestod av spaghetti och k-sås) och sen levde jag på frukt och en drickyoghurt resten av dagen. Fortsätter jag så kommer jag nog gå ner i vikt. Men kan jag fortsätta så? Knappast. Jag brukar bli hungrig efter någon dag. Men jag tycker verkligen att min rågmacka med avocado på morgonen, gör mig mätt ända fram till lunch. Den vill jag inte plocka bort, eftersom jag inte alltid har möjliget att äta något på förmiddagen. Det känns bra att väga i de nedre regionerna av vad jag brukar väga så här första dagen på KBT-perioden.

Följande frågor ska besvaras enligt KBT-metoden:

KBT-frågor 

Vad har hänt idag? Beskriv händelser/situationer på arbetet eller hemma som på olika sätt engagerat dig och berört dig.

Ja vad kan jag säga. Det var första dagen på KBT-metoden och därför var jag extra motiverad att äta nyttigt.

 

Hur har du tänkt kring händelserna? Vilka känslor har händelserna väckt hos dig?

 Jag mådde rätt bra ända tills jag mötte en smal vän, som tittade på mina bananer och sa "Ska du verkligen äta det där om du vill gå ner i vikt?". Och det var ändå efter ett hårt träningspass!  

Hur tror du att din uppfattning av dagens händelser har påverkat ditt ätbeteende?

Ja, det kan det gott ha gjort. Kan jag inte ens få äta lite bananer för att bli mätt efter träningen, känns det som att jag nog inte kan klara av någonting. Men men, jag får nog tro på att min kropp fungerar annorlunda än hennes och att allt är relativt. Bananer är långt mycket bättre att äta efter träning än mackorna jag normalt sätter i mig.

 

Om du tänker igenom de händelser som du tagit upp, anser du att dina tankar och slutsatser av det som hänt varit realistiska?

Jag tycker att jag tänker väldigt smart :D. I alla fall idag. Tappa modet tillhör inte den första dagen!

Skulle man kunna tolka händelsen/händelserna på ett annat sätt än vad du gjort?

Hur skulle en annorlunda tolkning av det som hände idag ha kunnat påverka ditt ätbeteende under dagen, tror du?

 Ja, jag skulle ju kunna tänka att jag inte förtjänar de där sista bananerna. Då hade jag nog blivit jättehungrig och ätit nästan vad som helst när jag väl kom hem. Och det hade dessutom blivit sent. Jag tycker mitt ätbeteende under dagen har varit mycket friskt och bestått till 75% av frukter och grönsaker. Fortsätt så Emma :).