Jag blev rätt nervös när jag skulle upp på scenen igår. Komiker nr 1 upp var aspackad och kunde knappt formulera sina meningar. När han kom till slutet av meningen hade han redan glömt vad första delen handlade om. Pete sa att "It's like watching a car crash in slow motion". Är villig att hålla med.

Komiker nr 2 var helt ny. Han hade poänger och han fick reaktioner, men det var mycket "mellansnack".

Komiker nr 3 var jag. Första skämtet fick ett långt utdraget skratt och de kommande skämten blev också godkända, men den sista tredjedelen av giget hade jag kunnat hoppa över. Det jag hade sparat till sist, borde jag nog ha tagit i mitten i stället. Det är ju jätteroligt, men varför förstår inte publiken det??? Jag drog nämligen lite skämt om en löpsedel jag såg, där det stod: FYRA AV SEX DÖDA NEKADES VÅRD. Jag hade översatt det till FOUR OUT OF SIX DECEASED WHERE DENIED HEALTH CARE. Kafé Klavér fattade vad som var så roligt. Lost in translation kanske?

Känns som att den här veckan har försatt allt i rubbning. Jag har tappat flera av de bollar jag brukar jonglera med. Hemmet och träningen har blivit väldigt lidande. Det ligger kläder överallt, det behövs verkligen handlas och jag har inte tränat på två veckor. Men nu blir det lungt i några veckor. Ska bort några timmar på lördag, men det tar ju inte hela helgen. På söndag är det alla hjärtans dag. Då ska jag träna och sen ska Samuel och jag på restaurang med fin utsikt :).

Oj vad trött jag är. Måste sova på lunchen idag.

Ciao

Har inte helt hunnit förbereda så mycket. Vet väl ungefär vad jag ska säga, men inte helt hur jag ska säga det. Har nytt material jag är jäkligt nöjd med, men risken finns att folk inte hänger med i början och då missar de allt. Får nog vara övertydlig och vänta in publiken i första skämtet. Hur som helst är det en tacksam publik på Laughs at the Liffeys. Eller ja, jag har kört där en gång och då gick det bra. Men det var många månader sen, så det här blir nervöst. Aj mast prat a bitt änglish, so aj gät juust to it. I kän not saond lajk svänglish.

Igår gjorde jag en fet insats på jobbet. Jag rensade ur ett förråd. Fyra vagnar fulla med skräp rullade jag ner till sopsorteringen. Kärlen där nere fyllde jag på nolltid, men vårt förråd är i alla fall... Jag ska inte säga fint, för det finns lite kvar jag vill göra, men det är i alla fall möjligt att ta sig in i det nu.

Min stackars baby är förkyld :(. Måste in och krama lite på honom innan jag går till jobbet tror jag.

Kramar på er! Kom gärna och se mig ikväll!

Helgen spenderades i Vimmerby med bästa vännerna Sara och Linda. Vi gick på promenader, lagade middagar och såg på schlagern. Min favorit gick inte vidare. Hon var den enda som fick en femma av mig när vi alla lekte jury hemma i TV-soffan. Det var Linda Pritchard med låten "You're making me hot hot hot". Verkligen en låt i min smak. På något vis gick den charmige, men ack så tjatige Salem al Fakir vidare. Gillade honom, men inte låten. Trots min relativt låga poäng var han den som röstades fram som vinnare hemma i vår TV-soffa också. Sämst fick bruden i space-kläderna som snurrade höger handled lite för mycket. Jag har inte ens brytt mig om att memorera hennes namn.

I morgon är det äntligen dags att braka loss på Laughs at the Liffeys. Har inte kört där på många månader nu och detta blir mitt andra framträdande på engelska. Har lite nytt jag ska testa.

Men ikväll ska jag träffa Bettan från Boden. Vi skulle ha träffats igår, men min spänningshuvudvärk satte stopp för den. Nu är den borta. Jag har sovit och går in i den här dagen som en ny människa.

Massa kramar från Emma

"Det är som att lägga godis framför barn"

Så lät mr "Big Ben" alias Tomas Bonderuds kommentar från scenen till mig igår. Jag satt så pass strategiskt att hela publiken kunde se mig. Ojojojoj... Jag började genast planera min revanch och jag fick den när det var min tur att gå upp på scen. Tomas hade också satt sig himlans strategiskt på första raden. Överallt där jag kunde peta in hans namn i en nedlåtande ton, gjorde jag det. Fast med värme, säger vi...

Det drog över tiden igår, men publiken hängde med ända in i slutet! Duktig publik på det där stället. Anne-Sophie, min gamla kollega, var där och garvade riktigt duktigt! Inte minst åt den fullkomligt genomgalne Anders Celin. Fan vad han är underbar! Får ni en chans att gå och se honom så gör det. Men gå inte om ni känner att ni är lite känsliga. Då är han inte att rekommendera.

Hur ska jag orka igenom den här dagen, tro? Jag är fruktansvärt trött. Måste lägga mig tidigt idag.

På fredag morgon måste jag gå upp typ vid halv fyra! Det blir ju roligt. Jag åker från centralen så tidigt att det inte ens går några T-banor då. Det går en buss, som tar mig snabbt dit och sen får jag vänta 40 minuter på tåget. Jippie! Men jag är framme i Vimmerby lagom till frukost!

Kram från Emma

Jag gav nog aldrig fortsättningen om Gasta Comedy, förresten! Hans svarade väldigt fort och meddelade att våren var full, men att jag var garanterad en plats i höst. Han verkar vara en mycket välkomnande klubbägare.

Det har varit en helg i standupens och teaterns tecken och ikväll är det återigen dags för träff med improvisationsteatern. Jag längtar! Vartifrån kommer behovet av att stå på en scen och showa inför folk egentligen? Hur uppstår det? Varför fick jag så stora doser av det, när jag inte fick någon sångröst? Hur långt kan man gå utan sångröst?

Den här veckan har jag lite träning och massage inplanerat, men i övrigt känns det som en fri vecka. Jag har inga uppträdanden förrän 2 februari, dvs tisdag i nästa vecka. Då är det dags att klampa i Klavéret igen!

kram från Emma

Christopher Papastefanou och Zerina Juveus var här igår och utgjorde, tillsammans med mig, de enda mötesdeltagarna i Punchverkets andra träff för i år. Men det gick väldigt bra. Vi hann gå hela fem varv runt bordet och varje gång det blev ens tur fick man dela med sig av sitt material. De andra gav feedback, tips och råd. Jag fick helt nya vinklar på mina tankar och blev väldigt nöjd efter mötet.

Idag är det dags för ännu en Work Shop hos Pete på The Liffey. Mitt nästa uppträdande är 2 februari på Kafé Klavér och jag känner att jag inte får tappa något genom att inte vara aktiv mellan giggen. Därför fyller jag min tid med teater, skriverier och work shops. Det känns verkligen superskönt att ha lagt annat åt sidan, till förmån för detta. Nu njuter jag i nuet till skillnad från tidigare när jag hela tiden var på väg någonstans. Jag var hela tiden tvungen att vara effektiv och stressa runt för hinna ta det lugnt senare. Vilket jag inte unnade mig särskilt ofta, vid närmare eftertanke.

I morgon är det dags för mitt andra kurstillfälle på Stockholms improvisationsteater. Jag kan knappt vänta tills vi får börja göra småpjäser och agera mot varandra. Men det är kanske lite tidigt för det ännu   .

Ha det bra allihopa!

Kram från mig

Klockan är halv åtta en lördag morgon och jag vaknade typ tjugo över sex. Det är INTE normalt. Jag som älskar att sova. Folk kommer ju för sjutton till mig, för att lära sig hur man slappnar av och vad man ska tänka på för att lättare somna om kvällarna. Och här sitter nu skomakaren själv med stor skam och tittar ner på sina trasiga tofflor. Ja, det var en metafor alltså... Skomakarens barn, ni vet.

Nu har jag mailat Gasta - ståuppklubben i Gävle för att höra om de har några tider åt mig i vår. Vore ju jätteroligt att komma till en annan stad och köra. Det var Suzanne Olsson som tipsade mig. Jag kände till stället, men jag hade trott att det var förknippat med tusenlappar i SJ-biljetter och hotellövernattning om man skulle dit. Men så var det inte serru...Det var lättare än jag trodde att ta sig fram och tillbaka.

Igår gick Thess och jag på Improvisationsteater. Jag ska inte ljuga och påstå att jag hängde med helt i andra akten, men det var rätt coolt att se hur bra man kan bli. Första akten var otroligt rolig. En kille hade ett förstklassigt minspel. Han hör hemma på mer kända scener tycker jag. De var superduktiga allihopa faktiskt, men han stack ut.

Idag kommer Punchverket och hälsar på mig. Det ser jag fram emot. Men då måste jag för bövelen sova lite först. Har kommit på lite roliga övningar jag vill testa med dem. Lite kom igång-övningar. Vi får se hur de ställer sig till det.

Ta hand om er.

Nu ska jag försöka sova!

Får använda något av mina egna knep så får vi se hur det går.

Emma

Kafé Klavér hade lika trevlig publik som förra gången. Fast den här gången körde vi utan mic, vilket inte är att föredra. Det känns som att publiken var med mer förra gången. Det behöver inte betyda att det har med micen att göra, men jag tror det är en bidragande faktor. Hur som helst gick mitt gig bra. Var lite orolig eftersom dagen på jobbet hade varit helt kaotisk och jag var väldigt nervös inför att på två timmar hinna bestämma vad jag skulle prata om, skriva ner det, lära in det, höja mitt låga blodsocker och ställa om hjärnan till stand up mode. Men det gick. Och det är naturligtvis jättebra. Fast det är en negativ effekt som kan följa: jag kan börja FÖRLITA mig på att det alltid händer.

Improvisationsteaterkursen i måndags var jätterolig. Jag ser redan fram emot nästa tillfälle. Vi fick göra massa övningar, som alla går ut på att följa sin första impuls och försöka hitta ett samspel med de andra i gruppen.

Idag är det en helt vanlig onsdag. Ska försöka komma ifatt med lite handling och matlagning och förhoppningsvis lite sömn ikväll.

Hej hej