I eftermiddag är det äntligen dags! 60 minuter massage. Det kommer att göra ont som fasiken, för vi ska lösa upp knutor men jag ser fram emot att gå därifrån som ett kokt spaghetti i skuldrorna. AnnCharlott rocks! Att en människa som är kortare än jag kan ta i så hårt. Det är ju sjukt. Jag var hos en två meter lång jugge och fick massageterapi en gång. Jag hade behövt gå i riktig terapi efter det. Han tryckte in sitt spetsiga finger rakt in i min höftinflammation och sa "Gör det ont?". Det kvävda skriket borde ha varit hans första hint. Så han flyttade lite på mitt ben, men behöll fingret och upprepade frågan. Sen upprepade han hela den processen tio gånger och blev frustrerad för att det aldrig slutade göra ont.

Jag läste om Pungsparksjohan häromdagen. Oj vad jag skrattade. Pungsparskjohan letar upp män på nätet, oftast med någon typ av kampsportsbakgrund. Sedan frågar han hur stora fötter de har och vad de ska ha för att sparka honom i skrevet. Han är student, så han kan inte betala så mycket. Men här kommer det roliga: Han drar sig alltid ur verkliga möten. Att vissa människor orkar angagera sig så mycket i sådant som aldrig blir av. För mig som i grunden är väldigt effektiv och organsiserad, känns det som extremt bortslösad tid. Undrar vilken del i detta som får Pungsparskjohans mage att pirra?

Nu är det snart dags att gå till jobbet, där jag idag är nästan helt själv på mitt våningsplan. Snacka om arbetsro!

Emma

Åh, hejsan vilken jobbig aktivitet jag har inplanerad idag. Samuel och jag ska gå på massage. 50 minuter helkroppsgnugg för 350 kr. Det är på Privatskolan, så det är alltså elever som masserar. Därav priset. På torsdag ska jag till en mer erfaren massör och lösa upp knutor. I helgen är Samuel och jag bjudna till chokladprovning. Ojojoj, vilken ansträngande vecka detta blir.

Igår var det kurstillfälle nummer två av Improvisationsteatern. Det var jätteroligt. Jag asgarvade hela tiden. Vi fick hålla föredrag för varandra, samtidigt som en annan stod tätt intill och höll föredrag om något helt annat. Och så fick vi gå armkrok och säga vartannat ord. Det var nog det jag garvade mest åt. Prova det någon gång om ni är understimulerade hemma.Och så måste ni agera vad som händer och använda orden "vi" och "oss" ofta.

Ha det så bra allihopa!

Det ska bannemig jag ha!

Kram från Emma

Jag gav nog aldrig fortsättningen om Gasta Comedy, förresten! Hans svarade väldigt fort och meddelade att våren var full, men att jag var garanterad en plats i höst. Han verkar vara en mycket välkomnande klubbägare.

Det har varit en helg i standupens och teaterns tecken och ikväll är det återigen dags för träff med improvisationsteatern. Jag längtar! Vartifrån kommer behovet av att stå på en scen och showa inför folk egentligen? Hur uppstår det? Varför fick jag så stora doser av det, när jag inte fick någon sångröst? Hur långt kan man gå utan sångröst?

Den här veckan har jag lite träning och massage inplanerat, men i övrigt känns det som en fri vecka. Jag har inga uppträdanden förrän 2 februari, dvs tisdag i nästa vecka. Då är det dags att klampa i Klavéret igen!

kram från Emma

Christopher Papastefanou och Zerina Juveus var här igår och utgjorde, tillsammans med mig, de enda mötesdeltagarna i Punchverkets andra träff för i år. Men det gick väldigt bra. Vi hann gå hela fem varv runt bordet och varje gång det blev ens tur fick man dela med sig av sitt material. De andra gav feedback, tips och råd. Jag fick helt nya vinklar på mina tankar och blev väldigt nöjd efter mötet.

Idag är det dags för ännu en Work Shop hos Pete på The Liffey. Mitt nästa uppträdande är 2 februari på Kafé Klavér och jag känner att jag inte får tappa något genom att inte vara aktiv mellan giggen. Därför fyller jag min tid med teater, skriverier och work shops. Det känns verkligen superskönt att ha lagt annat åt sidan, till förmån för detta. Nu njuter jag i nuet till skillnad från tidigare när jag hela tiden var på väg någonstans. Jag var hela tiden tvungen att vara effektiv och stressa runt för hinna ta det lugnt senare. Vilket jag inte unnade mig särskilt ofta, vid närmare eftertanke.

I morgon är det dags för mitt andra kurstillfälle på Stockholms improvisationsteater. Jag kan knappt vänta tills vi får börja göra småpjäser och agera mot varandra. Men det är kanske lite tidigt för det ännu   .

Ha det bra allihopa!

Kram från mig

Klockan är halv åtta en lördag morgon och jag vaknade typ tjugo över sex. Det är INTE normalt. Jag som älskar att sova. Folk kommer ju för sjutton till mig, för att lära sig hur man slappnar av och vad man ska tänka på för att lättare somna om kvällarna. Och här sitter nu skomakaren själv med stor skam och tittar ner på sina trasiga tofflor. Ja, det var en metafor alltså... Skomakarens barn, ni vet.

Nu har jag mailat Gasta - ståuppklubben i Gävle för att höra om de har några tider åt mig i vår. Vore ju jätteroligt att komma till en annan stad och köra. Det var Suzanne Olsson som tipsade mig. Jag kände till stället, men jag hade trott att det var förknippat med tusenlappar i SJ-biljetter och hotellövernattning om man skulle dit. Men så var det inte serru...Det var lättare än jag trodde att ta sig fram och tillbaka.

Igår gick Thess och jag på Improvisationsteater. Jag ska inte ljuga och påstå att jag hängde med helt i andra akten, men det var rätt coolt att se hur bra man kan bli. Första akten var otroligt rolig. En kille hade ett förstklassigt minspel. Han hör hemma på mer kända scener tycker jag. De var superduktiga allihopa faktiskt, men han stack ut.

Idag kommer Punchverket och hälsar på mig. Det ser jag fram emot. Men då måste jag för bövelen sova lite först. Har kommit på lite roliga övningar jag vill testa med dem. Lite kom igång-övningar. Vi får se hur de ställer sig till det.

Ta hand om er.

Nu ska jag försöka sova!

Får använda något av mina egna knep så får vi se hur det går.

Emma

Och så var den här: den efterlängtade fredagen. Efter jobbet idag ska jag på återbesök till optikern och efter det måste jag skynda mig vidare till improvisationsteatern. De har föreställning där och Thess och jag tänkte komma och titta.Jag tror det kan bli ganska roligt.

Helgen blir fullspäckad i standuppens tecken. I morgon kommer Punchverket förbi och på söndag ska jag på Work Shop hos Pete som vanligt.

Igår var jag på Running Club på Balance. Det var inte bra att ha latat sig från träning en vecka och sedan hoppa på det. Jag hade lärt mig av alla misstag jag gjorde på det passet förra veckan: Jag hade rätt skor, en pulsklocka som sa att jag var kvinna med en maxpuls på 200 och jag hade tagit med mig eget snytpapper. Men är det inte det ena så är det det andra. Jag fick avbryta för att hulka lite i toaletten. Damnit! Hur förbereder man sig för att undvika det? Jag kräktes inte, men det hade varit att föredra. Instruktören fick dåligt samvete, för att han hade uppmuntrat mig att höja farten. Pinsamt att den här kroppen verkligen uppvisar bevis på att den inte har skötts på senare tid. Men men! Min nya inställning är att blicka framåt i stället för att vara arg på mig själv över vad som har hänt. Nästa gång går det mycket bättre på passet, eller hur?

Ciao vänner

Kafé Klavér hade lika trevlig publik som förra gången. Fast den här gången körde vi utan mic, vilket inte är att föredra. Det känns som att publiken var med mer förra gången. Det behöver inte betyda att det har med micen att göra, men jag tror det är en bidragande faktor. Hur som helst gick mitt gig bra. Var lite orolig eftersom dagen på jobbet hade varit helt kaotisk och jag var väldigt nervös inför att på två timmar hinna bestämma vad jag skulle prata om, skriva ner det, lära in det, höja mitt låga blodsocker och ställa om hjärnan till stand up mode. Men det gick. Och det är naturligtvis jättebra. Fast det är en negativ effekt som kan följa: jag kan börja FÖRLITA mig på att det alltid händer.

Improvisationsteaterkursen i måndags var jätterolig. Jag ser redan fram emot nästa tillfälle. Vi fick göra massa övningar, som alla går ut på att följa sin första impuls och försöka hitta ett samspel med de andra i gruppen.

Idag är det en helt vanlig onsdag. Ska försöka komma ifatt med lite handling och matlagning och förhoppningsvis lite sömn ikväll.

Hej hej

I natt drömde jag att jag glömde att jag skulle jobba den dagen. Det var typ dagen efter jullovet eller nåt sånt och klockan tickade på. Jag övervägde att ta taxi och jag gick igenom hur jag skulle förklara detta för min chef när jag väl kom fram till jobbet. Men samtidigt sa jag till mig själv att "Det här har hänt förut. Du ligger säkert och sover och drömmer detta. Du kommer att vakna upp och inse att du inte alls har glömt att det är arbetsdag. Det kommer vara morgon och du kommer ha lika mycket tid som vanligt att göra dig klar." Det ville mitt drömjag inte tro på. Hon påpekade att klockan minsann visade att det var eftermiddag.

Sen vaknade jag av larmet som vanligt klockan 6:00.

Haha så dum man är.

Igår skulle jag ha kört på Big Ben, men jag valde att skjuta upp det. Sen däckade jag innan kl 22:00, så det var kanske inte en så dum idé. Men i morgon är det Kafé Klavér som planerat.

Det har verkligen varit julklappsutdelning de senaste dagarna. I fredags gick Samme och jag på bio. Vi sågs Snabba Cash med SF:s presentkort som han hade fått av mig. I lördags hade syrran och jag en Sisters Day, som hon hade fått i julklapp av mig. Det var make up, shopping, middag och teaterfars på schemat. Himla trevligt. Igår var Samme och jag på Tom Tits, som vi betalade med en smartbox som han hade fått av mig i julklapp. Och idag får jag börja teaterkursen som jag fick i julklapp. Cirkeln är sluten.

Nu måste jag börja göra mig klar!

Massa kramar från Emma