Ikväll firar vi in helgen med ett biobesök. Förra helgen var vi och såg Edge of Darkness med Mel Gibson. Den fick EEE i betyg. Alltså en bra film, tidvis väldigt spännande, men den hade inte tillräckligt med kryddor för att få en högre poäng. Nu är det dags att gå på premiären av Shutter Island. Jag har högre tilltro till den. Den verkar väldigt spännande.

Igår tränade jag för första gången sedan i söndags. Det är synd att jag inte får till fler träningstillfällen. Jag mår så bra av att träna hårt. För det är oftast det jag gör när jag väl tränar. I helgen blir det nog Kettlebells som vanligt på söndagen. Och stand up work shop hos Pete as usual. Han håller på att bygga en extra pinne på den stege komiker försöker klättra på. Steget från obetald rookie till att överhuvudtaget få någon som helst slant för det man gör är enormt. Ytterst få klarar det. Jag vet några som är lika bra som proffsen men som ändå står på samma pinne på stegen som jag. Så nu bygger Pete en pinne vi kan hoppa upp på när vi känner oss redo. Jag är lite osäker på hur den pinnen kommer att se ut, men det har något med Berns att göra, så mycket vet jag. Och jag mailade Pete och bad att få en tid lite senare i år. Jag vill inte ha en direkt nu, för det känner jag mig inte redo för. Mitt material måste bli tightare och jag måste lära mig att våga testa saker. Så det blir några gånger till på hans work shop, sen kanske jag vågar. Eftersom det är ett nytt ställe och ny publik, kan jag köra mitt mest uttjatade (men också mest välfungerande) material.

Massa kramar från mig

Nu vågar jag äntligen skriva om det jag bara teasade om i förra inlägget: Vi ska flytta! Vi har fått ett ettårigt andrahandskontrakt på Kungsholmen! Jag kan nästan se huset från mitt fönster på jobbet. Det blir dyrare hyra så risken finns att jag måste göra lite cutbacks. Slutar jag på gymmet är det 600 spänn, men vad händer då med min fysik? Sen måste nog hushållsinköpen ses över en aning. Vi är ju inga höjdare på sånt där, Samme och jag, men vi ska försöka.Tyvärr ser jag inga andra möjliga sparalternativ.

Inatt sov jag ut. I åtta och en halv timme drömde jag fint i min säng. Snacka om att det behövdes. Både Samme och jag var helt matta igår. Så vid halv tio däckade jag. När han somnade vet jag inte, men jag hoppas att det var i någorlunda bra tid, för om 20 minuter ska jag väcka honom.

Hördeni! Ha en bra torsdag.

kram från Emma

Vi kom igång så sent på Kafé Klavér igår, så jag valde att ta bort den del jag var osäker på. Det kommer fler gig där jag kan prova det. Kanske ska diskutera den med mina kära vänner från Punchverket när vi ses på nästa träff.

Inatt drömde jag en så vidrig dröm. Jag drömde att min syster, Johanna, dog. Jag grät något så förtvivlat i min dröm och bönade och bad att hon skulle komma tillbaka. Sen vaknade jag. Så jag fick som jag ville. Men jag ska nog ringa henne för säkerhets skull så att jag får höra rösten på henne.

Det händer skojiga saker i mitt liv nu. Samuel och jag har bestämt oss för att åka till Thailand när han fyller 30 år. Jag står för flygbiljetterna och vi delar på hotellkostnader och övrigt. Det blir första gången jag är utanför Europas gränser. Om man inte räknar Turkiet. Men det känns inte så asiatiskt.

Och ikväll händer det förhoppningsvis något, som jag inte vågar skriva om här. Det är ett dåligt omen om jag skriver om det. Så se detta som en teaser så kommer informationen i morgon.

Massa kramar från Emma

Nu har halva Improvisationsteaterkursen gått. Det känns både lite tragiskt och samtidigt RIKTIGT spännande. Nu ska vi nämligen mer fokusera på det som jag tycker är roligast: scener.

Igår var det ett stort uppslag i City om stand up comedy, där man hade satt komikern Bianca Meyer i fokus. Himla kul att media uppmärksammar denna växande trend. Bara i år har det ploppat upp en handfull klubbar till. Undrar hur många Stockholmspubliken räcker till för!

Ikväll är det dags för mitt fjärde framträdande på Kafé Klavér. Jag har 7-8 minuter på scen och ska våga mig på att testa skämten, som inte gick hem på Laughs at the Liffeys. Funkar de inte på svenska heller, får jag skrota dem. Jag har hur som helst några supersäkra skämt efteråt, så jag kan alltid rädda situationen med dem.

Ta hand om er, vänner!

Emma

Jag blev rätt nervös när jag skulle upp på scenen igår. Komiker nr 1 upp var aspackad och kunde knappt formulera sina meningar. När han kom till slutet av meningen hade han redan glömt vad första delen handlade om. Pete sa att "It's like watching a car crash in slow motion". Är villig att hålla med.

Komiker nr 2 var helt ny. Han hade poänger och han fick reaktioner, men det var mycket "mellansnack".

Komiker nr 3 var jag. Första skämtet fick ett långt utdraget skratt och de kommande skämten blev också godkända, men den sista tredjedelen av giget hade jag kunnat hoppa över. Det jag hade sparat till sist, borde jag nog ha tagit i mitten i stället. Det är ju jätteroligt, men varför förstår inte publiken det??? Jag drog nämligen lite skämt om en löpsedel jag såg, där det stod: FYRA AV SEX DÖDA NEKADES VÅRD. Jag hade översatt det till FOUR OUT OF SIX DECEASED WHERE DENIED HEALTH CARE. Kafé Klavér fattade vad som var så roligt. Lost in translation kanske?

Känns som att den här veckan har försatt allt i rubbning. Jag har tappat flera av de bollar jag brukar jonglera med. Hemmet och träningen har blivit väldigt lidande. Det ligger kläder överallt, det behövs verkligen handlas och jag har inte tränat på två veckor. Men nu blir det lungt i några veckor. Ska bort några timmar på lördag, men det tar ju inte hela helgen. På söndag är det alla hjärtans dag. Då ska jag träna och sen ska Samuel och jag på restaurang med fin utsikt :).

Oj vad trött jag är. Måste sova på lunchen idag.

Ciao

Har inte helt hunnit förbereda så mycket. Vet väl ungefär vad jag ska säga, men inte helt hur jag ska säga det. Har nytt material jag är jäkligt nöjd med, men risken finns att folk inte hänger med i början och då missar de allt. Får nog vara övertydlig och vänta in publiken i första skämtet. Hur som helst är det en tacksam publik på Laughs at the Liffeys. Eller ja, jag har kört där en gång och då gick det bra. Men det var många månader sen, så det här blir nervöst. Aj mast prat a bitt änglish, so aj gät juust to it. I kän not saond lajk svänglish.

Igår gjorde jag en fet insats på jobbet. Jag rensade ur ett förråd. Fyra vagnar fulla med skräp rullade jag ner till sopsorteringen. Kärlen där nere fyllde jag på nolltid, men vårt förråd är i alla fall... Jag ska inte säga fint, för det finns lite kvar jag vill göra, men det är i alla fall möjligt att ta sig in i det nu.

Min stackars baby är förkyld :(. Måste in och krama lite på honom innan jag går till jobbet tror jag.

Kramar på er! Kom gärna och se mig ikväll!

Helgen spenderades i Vimmerby med bästa vännerna Sara och Linda. Vi gick på promenader, lagade middagar och såg på schlagern. Min favorit gick inte vidare. Hon var den enda som fick en femma av mig när vi alla lekte jury hemma i TV-soffan. Det var Linda Pritchard med låten "You're making me hot hot hot". Verkligen en låt i min smak. På något vis gick den charmige, men ack så tjatige Salem al Fakir vidare. Gillade honom, men inte låten. Trots min relativt låga poäng var han den som röstades fram som vinnare hemma i vår TV-soffa också. Sämst fick bruden i space-kläderna som snurrade höger handled lite för mycket. Jag har inte ens brytt mig om att memorera hennes namn.

I morgon är det äntligen dags att braka loss på Laughs at the Liffeys. Har inte kört där på många månader nu och detta blir mitt andra framträdande på engelska. Har lite nytt jag ska testa.

Men ikväll ska jag träffa Bettan från Boden. Vi skulle ha träffats igår, men min spänningshuvudvärk satte stopp för den. Nu är den borta. Jag har sovit och går in i den här dagen som en ny människa.

Massa kramar från Emma

"Det är som att lägga godis framför barn"

Så lät mr "Big Ben" alias Tomas Bonderuds kommentar från scenen till mig igår. Jag satt så pass strategiskt att hela publiken kunde se mig. Ojojojoj... Jag började genast planera min revanch och jag fick den när det var min tur att gå upp på scen. Tomas hade också satt sig himlans strategiskt på första raden. Överallt där jag kunde peta in hans namn i en nedlåtande ton, gjorde jag det. Fast med värme, säger vi...

Det drog över tiden igår, men publiken hängde med ända in i slutet! Duktig publik på det där stället. Anne-Sophie, min gamla kollega, var där och garvade riktigt duktigt! Inte minst åt den fullkomligt genomgalne Anders Celin. Fan vad han är underbar! Får ni en chans att gå och se honom så gör det. Men gå inte om ni känner att ni är lite känsliga. Då är han inte att rekommendera.

Hur ska jag orka igenom den här dagen, tro? Jag är fruktansvärt trött. Måste lägga mig tidigt idag.

På fredag morgon måste jag gå upp typ vid halv fyra! Det blir ju roligt. Jag åker från centralen så tidigt att det inte ens går några T-banor då. Det går en buss, som tar mig snabbt dit och sen får jag vänta 40 minuter på tåget. Jippie! Men jag är framme i Vimmerby lagom till frukost!

Kram från Emma